Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WOLFGANG AMADEUS MOZART.
117
Mozart uppnådde vid användandet af sin
tids instrumenter. Det är samma skillnad
på en mozartsk och en modern orkester
som på en vacker vagn förspänd med fyra
rashästar och en elektrisk spårvagn. Den
senare har många företräden. Den är så
mycket större, rymmer flera passagerare
och går i synnerhet så mycket snabbare;
men förnämhet är icke ordet som passar
för våra moderna uppfinningar.
Dessutom får man icke glömma, att väl
kan materialets myckenhet och glans
öfver-skyla idéernas fattigdom, isynnerhet för en
ytlig åhörare, men aldrig kan det mest
briljanta och öfverdådiga material ersätta
idéernas rikedom.
Det område, på hvilket Mozart dock
med den största förkärleken rörde sig, var
operan. Under de långa tider han icke
kunde få tillfälle att komponera en opera
skref han till fadern, att han nästan grät
vid åhörandet af en aria, af längtan efter
att få taga itu med ett operaverk. Musiken
till Figaro, Don Juan och Trollflöjten skall
också kännas och älskas så länge musik
ljuder på jorden.
Hvad själfva operatexterna angår, så äro
de långt ifrån idealet af dramatisk konst.
Trollflöjtens text förefaller oss, som jag
redan nämnt, mycket barnslig och
ointressant.
Don Juans kärleksäfventyr äro
egentligen blott en mängd tämligen
osammanhängande scener, fastän Mozart har förstått
att i dem ingjuta ett sjudande
dramatiskt lif.
Figaro, som i hufvudsak följer det
franska skådespelet af samma namn,
innehåller en lekande intrig, hvars innehåll
dock icke griper djupare. Det är alltså
icke handlingen i Mozarts operor som för
oss har värde.
Men Mozart har i de olika personernas
sångpartier skildrat de mest olikartade
mänskliga karaktärer, och han har gripit
tillfället att genom dessa olika
personligheter ge uttryck åt de mest mångskiftande
mänskliga känslor.
Sångpartierna i hans operor verka
därför icke blott musikaliskt, de äro hvar för
sig betecknande för den person, som utför
dem. I musikalisk karakteristik är
Mozart ouppnådd.
Han vet väl, att en furste och en bonde,
en man och en kvinna, en gammal krigare
MOZART UNDER HANS SISTA TID. LITOGRAFI
AF LEHMANN EFTER TECKNING AF
MOZARTS SVÅGER LANGE.
och en page också i musik måste uttrycka
sig olika.
Man tanke blott på den lilla korta trion
i »Don Juan» då Don Juan dödar
kommendanten. Detta lilla musikstycke, hvars
ensemble har den fullaste skönhetsklang,
innehåller dock tre alldeles olika
karakteristiker. Don Juans kalla öfverlägsenhet,
Leporellos ångest och bäfvan och
kommendantens högtidliga allvar inför döden
äro återgifna i hvarje ton de tre personerna
sjunga.
Om man vill upplösa de öfriga af
Mozarts ensembler, skall man öfverallt finna
samma grundprincip.
Det är icke blott den musikaliska
helhetsklangen han vill åstadkomma, och han
nöjer sig heller icke med att beteckna
personerna genom en särskild musikalisk fras:,
hvarpå man skall känna igen dem.
I hvarje ögonblick en person sjunger,
vare sig ensam eller med andra, låter
Mozart honom vara sig själf, tala sitt eget
musikaliska språk.
Den fylliga och rika klangen i alla
Mozarts ensembler beror just på det
mångskiftande i de olika personernas sätt att
uttrycka sig. Och huru väl finner man
icke att Mozart har förstått alla arter af
mänskliga känslor! leke blott adel patos
och öm kärlek, icke blott smärta och läng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
