Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder - Fredrika Runeberg. Af Johan Mortensen. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii8
HELENA NYBLOM.
tan, utan också skämt och uppsluppenhet,
ja koketteri och galghumor. Det är i hans
musik samma mångfald och sprittande lif
som i Shakespeares lustspel, medan de stora
scenerna i »Don Juan» kunna ställas
bredvid hvad Shakespeare tolkat i sina tragedier.
Dramatiskt sedt måste man anse alla
ensembler för ett oting, då det är omöjligt
att uppfatta de olika ord, som flera
personer sjunga på samma gång. Men i
Mozarts operor försonar man sig med denna
galenskap, då hela intresset samlar sig om
att lyssna till de olika personernas
musikaliska uttryckssätt, hvilket fullkomligt
karaktäriserar hvar och en af dem. Mången
gång har väl Mozart fått lof att rätta sig
efter publikens och sångarnes smak, som
då han lät handlingen afstanna med sina
arior. Måhända hade han också de
italienska operorna för djupt inpräglade i minnet.
Och dessutom, — hvilka operatexter
voro att få? Det har varit och är
fortfarande en olöst fråga, hur en operatext
egentligen bör vara beskaffad.
I ett musikaliskt drama fordrar man
dramatisk handling, men å. andra sidan
tjänar det till intet att försöka låta
dramatiska sångare meddela oss något af större
vikt i sina föredrag, af den enkla orsaken
att man icke hör det, i synnerhet vid ett
starkt orkesterackompanjemang. Frågan om
W ®3 EN TID, då litteraturen om
Jo-WL I J)J han Ludvig Runeberg flödat så
jjaF \Jm rikligt, har man icke heller
bort-BSætS glömt hans hulda maka. leke
mindre än tvenne arbeten föreligga om
henne, hvilka hvar på sitt sätt belysa hennes
personlighet och författareskap, nämligen:
Fredrika Runeberg; en litterär studie af
Helena Westermarck, Helsingfors, Söder-
operans tillvaro skall nog en gång lösa
sig själf på så sätt, att hvad som icke kan
realiseras, upphör att existera.
Som nu Mozarts operor föreligga, är
det musiken vi i dem älska, den sköna,
mångskiftande, karaktäristiska musiken.
Enskilda arior äro dessutom af en ren
dramatisk kraft, som t. ex. Figaros aria
om kvinnofalskhet, Donna Annas aria, då
hon i Don Juan igenkänner sin faders
mördare, eller Leporellos aria om Don
Juans lif, för att blott nämna några få
bland de många.
Till slut vill jag ännu nämna en
egenskap som utmärker all Mozarts musik, den
klingar så ung. Därmed menar jag
naturligtvis icke omogen — Mozart hade ju,
så ung han var, då han lämnade lifvet,
nått höjden af mästerskap — men ung i
anden.
Om Beethovens snille gifvit uttryck åt
alla den mogne mannens strider och
känslor, så är Mozart ungdomens sångare.
Allt han skapat har ungdomens skära,
skimrande guldglans öfver sig. Man hör
att han som skrifvit denna musik, oaktadt
allt han lidit, ännu hade ungdomens
vårkänslor i sin själ, och man förstår så väl
att han, döende i fattigdom, sade med
en suck:
»Das Leben war doch schön!»
ström & C:o, och Fredrika Rmieberg af
R. F. von Willebrand. Den senare läses
i »Skrifter utgifna af Svenska
litteratursällskapet i Finland», sextiotredje bandet.
Och det är icke mer än rätt, att man
icke bortglömt den store skaldens maka,
ty en trognare Fylgia har väl icke stått
vid mången mans sida. Mer än de flesta
kvinnor har hon delat ljuft och ledt med
FREDRIKA RUNEBERG.
Af JOHAN MORTENSEN.
Med 2 bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
