Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K
Fy . //V"7’ K1 c å
SJI
Tf*!
i
*~ ■’ ’ " "" *
•«H-
SVENSK BERÄTTARKONST.
Af FREDRIK BÖÖK.
II,
^ED NOVELLEN »Nöd» bevisade
Henning von Melsted, att han,
trots åtskilliga fel, var den mest
begåfvade inom den grupp af
yngre författare, som skrifva Stockholms
noveller. Hos honom fanns mera djup
och eld än hos någon af de andra, äfven
om kvickheten och konstfärdigheten icke
fallit honom till i samma mån som ett par
af hans kollegor. Inför dem, som senare
genom den lilla politiska broschyren »Fred»
rubbats i sina goda tankar om författaren,
har han genom sin nya, digra roman
Kvinnoöden rehabiliterat sig som en på
det litterära området oomtvistlig begåfning,
en kraft att på allvar räkna med.
»Nöd» var ett mera afslutadt och
koncentreradt verk, »Kvinnoöden» är ett
frodigare. Det är ett vimmel af mänskor
och öden i denna bok, och inom den
breda ramen finnas verkligen endast få
döda partier. Dit hör dock exposén, som
är alldeles för omständlig och blottad på
intresse, i sin noterande och viktiga
stenografstil sysslande med idel oväsentligheter
— ett fel som återfinnes i inledningen till
»Nöd». Men efterhand som man hinner
in i handlingen, blir tekniken allt säkrare,
greppen om mänskorna allt starkare och
mera öfvertygande. Romanens första del
med sin ibland drastiska men aldrig
öfverdrifna skildring af erotisk cynism är
skrifven med energi och lif. Det
kvinnoöde, hvars begynnelse gifvits i denna del,
når sin tragiska afslutning först i tredje
delen; den mellanliggande andra delen
bjuder på alldeles nya motiv, i en mindre
koncentrerad och mindre schwungfull stil.
Allting tyder på att. denna bredare och
mindre dramatiskt utformade historia om
(Fortsättning och slut.)
en kvinnas kamp för att frigöra sig och
sin konst från kärleken och hennes slutliga
kapitulation inför en stark lidelse är af
äldre datum än det öfriga och har endast helt
löst inarbetats i den tragiska
hufvudhandlingen, hvars distinktare och klarare
gruppering erinrar om »Nöd». I denna andra
del förekomma för öfrigt ställen af verklig
humor, nämligen de scener, där
förhållandet mellan den kvinnliga konstnären och
hennes praktiskt förståndige fästman och
dennes syster skildras. I tredje delen
klingar hufvudmotivet ut i ett diminuendo
af gripande och bitter tragik. Det är en
rik och nobel kvinnosjäl, som skonslöst
förhärjats midt i sin sommar af all den
förhärdelse och tanklöst grymma råhet, som
saklöst kan frodas bland lyxen och öfverflödet.
Hela den stora romanen bäres uppe af
stark gestaltningskonst och lefvande fantasi.
Det vackraste och mest mänskligt
tilltalande i den är den hårda och okufliga
harm öfver mänsklig dumhet och
förnedring, som genomandas de konstnärligt
behärskade scenerna. Det är ingen
vredes-rodnad öfver den, ty vreden är skumögd,
utan ett i kall förbittring hvässadt och
därför skarpsynt hat. Bristerna äro lika
påtagliga, och det bär en nästan emot att
gentemot en skriftställare af Henning von
Melsteds talang komma med dessa ofta
upprepade invändningar, dem dock hvarje
ny bok gör det till en plikt att uttala.
Den älsklingsfigur, som alltid återfinnes i
Melsteds böcker, här benämnd doktor Gall,
är ett monstrum, en enda falsk attityd af
öfverlägsenhet, och om hans halflöjliga,
pretentiösa och pretiosa deklamationer
verkligen som det synes skola resumera den
positiva lefnadsvisdom, som inspirerat
boken, så är det beklagligt. Det är sant,
att kärlek är styrka och hälsa, men kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
