- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
148

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - "Lifstro". En älskandes visa. Af Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"LIFSTRO."

EN ÄLSKANDES VISA.

Af FREDRIK VETTERLUND.

        [Han läste i ännu en bok, att jordelifvet är det enda som finns för människan och att
tillvaron ingen annan mening har än den, som vi själfva kunna lägga i den. Detta sade boken,
icke hatfullt och ondt utan allvarligt vackert och som en religion, och den ville äfven lära oss
hur vi skulle göra lifvet stort. Han som läste tänkte sig då en dikt, sjungen af en man till sin
älskade om tusen år, när gudstron var borta och »lifvets tro» rådde bland människorna.]

Luta din dödskalle tätt till min,
medan lifvets lysmask glimmar
därinne ännu! Jag är din, jag är din
dessa solblinksförsvinnande timmar.

Låt mig hålla din hand den korta stund,
tills ut i mörkret vi glida!
Bland tusenden, strödda kring jordens rund,
mig slumpen dig gaf vid din sida.

Jag vet, du, älskade! sörjer ej
att det tysta stoft fick vakna
till dig och till mig, och spörjer ej
om en underlig myt vi sakna.

Ditt ögas lidande själ en gång,
hell lifvet! skall mullen taga.
– Hvi minns jag dock jämt en fädernas sång,
en gammal och rörande saga,

att mullen, hvars makt vi prise blidt,
ej alls kunde släcka ett öga,
som blickade minne och stjärna som ditt,
och därför tyngde oss föga;

att bakom dödskallens form och symbol
ett underligt något var gifvet:
en stigande flamma mot gränslösa mål,
som nämndes det eviga lifvet...

— — Luta din dödskalle... ljufva vän!
Jag känner dess form mot pannan.
Hell lifvet. Dess lysmask lyser där än.
Snart varder masken en annan.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free