Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om patriotismen. Af Gunnar Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I50 GUNNAR HAZELIUS.
talar ej om dess patriotism i det ofta
hänsynslöst egoistiska intrigspelet om
utnämningar och förslag.
Däremot talar man gärna om
lokalpatriotismen i en stad som Kalmar, där
man sträfvar att till hvarje pris få
behålla sin biskoplige själasörjare. — Man
tycker att en själfständig isländsk
patriotism är mer berättigad än en speciellt
skånsk, en finsk mer än en fennomansk.
Man tycker att patriotismen i ett litet
land som Anhalt är en smula löjlig.
Hvarför?
»Du Anhalt bist mein Vaterland
Wir machen stolz es laut bekannt
Anhalt ist unser Vaterland.
Wie oft schön ist dein Ruhm erklungen
Welten hat er längst durchdrungen
Dein Name wird mich in Gefahren
Vor Schimpf und Schande stetsbewahren.» *
Ar patriotismen kärleken till
fosterbygden, så kan väl denna kärlek vara
lika stark och lika mycket vard i det
ena landet som i det andra, i ett
lydrike som i ett själfständigt land. Ellen
Key gör sålunda patriotismen egentligen
till en hembygdskänsla, när hon så
oändligt mycket mer än Tegnérs »Svea»
värderar Heidenstams strof:
>Jag längtar hem. Jag längtar hvar jag går
— men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarne där barn jag lekt.»
Men här kan man kalla i minnet
Thorilds manligt starka ord:
»Detta ord fädernesland betyder ej den
kalla jordgrund, på hvilken vi trampa, dessa
berg och dälder, hvarest fånar och trälar likaså
gärna kunde dväljas: utan det betyder allt hvad
som ibland oss är godt och stort, alle redlige
och ädle, med hvilka vi andas samma luft och
njuta samma lagar, med ett ord alla de som
dela med oss lif, dygd och lycksalighet.»
* Furstendömet Anhalts nationalsång.
Det är kanske att gå alltför långt,
om man med Thorild nekar kärleken
till den jord, som man bebor, och till
sitt lands natur all betydelse för
uppkomsten af den patriotiska känslan. I
vissa land, både mera primitiva och
sådana som äro genomträngda af en
hög odling, spelar säkert detta moment
t. o. m. en stor roli, så i Frankrike.
Att återigen ej heller de statsliga
institutionerna kunna vara nog att bilda
grundvalen för patriotismen, visas oss
genom exempel från alla Europas horn.
Ingen vill förneka eller bagatellisera den
polska eller irländska patriotismen, men
någon polsk eller irländsk stat existerar
ju ej. Det fanns en italiensk
patriotism, långt innan Italien enades till en
stat, och ännu klappar nog i de
italiensktalande trakterna kring Triest månget
hjärta af en patriotism lika varmt
italiensk som i Rom och Neapel.
Men ras- och jr/røÆ-gemensamhet äro
väl det oundgängliga underlaget för
fosterlandskänslan? Ingalunda. Den
engelsktalande anglosaxiska rasen är delad på
tvenne stater med hvar sin säregna
patriotism. Fransmännen i Canada hafva
långt mer gemensamt med sina
engelsktalande landsmän än med inbyggarna i
Frankrike. Och i Schweiz se vi ett
exempel på huru folk, skilda i språk och
ras, äro sammanförda i ett land och
besjälas af en gemensam fosterlandskärlek.
Äfven Belgiens flamländare och valloner,
Finlands fennomaner och svekomaner
enas af en gemensam kärlek till
fosterlandet.
Att åter patriotismen kan existera
oberoende af gemensamma historiska
förutsättningar ser man både i Tyskland
och i Italien.
Redan af nu anförda exempel far
man ett intryck af hur skiftande
patriotismen kan gestalta sig i olika land. Och
ser man tillbaka på förhållandena i gång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
