Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om patriotismen. Af Gunnar Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
GUNNAR HAZELIUS.
Man kan möjligen hoppas att så skall
bli fallet äfven med språk och ras.
Täflingskampen mellan olika slag af
patriotism framträder i många former.
Så kan ett folk splittras mellan en
inskränktare patriotism och en mera
omfattande.
I Tyskland vid föreningsverkets
genomförande funnos t. ex. i de flesta af
staterna såväl personer, som byggde sin
patriotism på den tyska enhetstanken,
som sådana, hvilka framför allt höllo på
det egna landets själfständighet. Och
det finnes intet skäl att hårdt döma
exempelvis den hannoveranske patriot, som
hatade Preussen. xAnnu finnas ju i
Preussen många personer, hvilka i första
rummet äro preussiska patrioter och först
i andra rummet tyska, samtidigt med att
de fördöma den bayerska
separatpatriotismen.
I Kalmarunionens Sverige möter man
äfven något af samma splittring. Och
hvad var skandinavismen annat än ett
försök att skapa en skandinavisk
samkänsla, en skandinavisk patriotism? Alla
de, som äro öfvertygade om, att de
skandinaviska staterna hafva
gemensamma kulturella intressen att bevaka,
de kunna ock fortfarande vara
skandinaviska patrioter, och de kunna t. o. m.
ha rätt att i vissa fall sätta den
skandinaviska patriotismen öfver den speciellt
svenska, norska eller danska.
Uppfattas kosmopolitisme?! blott
såsom ensamkänsla med öfriga kultursta-
Dr Gunnar Hazelius’ efterlämnade
afhandling »Om handtverksämbetena under
medeltiden, en inledning till skråväsendets historia i
Sverige», har i dessa dagar utkommit i
Nordiska Museets serie »Bidrag till vår odlings
häfder». Boken inledes med en lefnadsteckning,
författad af fil. dr Verner Söderberg, och till
denna har fogats efterföljande föredrag, som
ter, som ett slags kulturvärldspatriotism,
då finner jag äfven den högst berättigad.
Det finnes för en sådan många
gemensamma intressen att taga vara på, kanske
äfven statsegoistiska intressen att hålla
tillbaka.
Skulle man däremot vilja
karaktärisera kosmopolitismen som en känsla af
samhörigheten mellan människorna öfver
hufvud taget, måste jag anse en dylik
ko.smopolitism fullkomligt värdelös.
Visserligen påstår man, att vi alla
härstamma från Adam, men släktkänslan
är i alla händelser alltför litet utvecklad
för att man på den kan bygga något
starkare medvetande om samhörighet.
Samkänslan existerar ej i verkligheten
annat än i förhållande till de folk, som
tillhöra vår kulturvärld. Vi ha i grund
och botten ytterst litet gemensamt med
kineserna, som ju dock äro ett
kulturfolk. Och buschmän, kongonegrer och
papuas kunna vi visserligen kalla — fast
det icke klingar riktigt äkta — för våra
bröder, men ej ens för missionärerna
torde denna samhörighetskänsla vara den
bestämmande, långt mer är det väl för
dem den religiösa maningen, som utgör
drifkraften.
Då en dylik kosmopolitism ej kan
stödja sig på något motsatsförhållande
— utom möjligen till djuren — och ej
har några intressen att försvara, så
kommer den att sakna innehåll. Där den
öfverhufvud taget framträder, ter den
sig rent negativ i förakt för och
motarbetande af de patriotiska sträfvandena.
Ord och Bild blifvit satt i tillfälle att återgifva.
Föredraget — hvars på sina ställen något
afo-ristiska form beror på att det utgifvits efter
författarens anteckningar — hölls i en
kamratkrets i Upsala under senhösten 1898, och synes
ej ha förlorat något af sitt intresse, ehuru de
yttranden som äro dess utgångspunkt, numera
kanske fallit de flesta ur minnet.
-®-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
