Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - David-motivet hos Michelangelo. Af Osvald Sirén. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID-MOTIVET HOS MICHELANGELO. 161
het antaga, att ynglingen står beredd till
kast, mätande sin fiende med den
bistert energiska blicken, färdig att i nästa
moment slunga stenen mot målet. Så
vidt vi kunnat finna, är det endast en
forskare som framställt en annan
förklaring af statyn.1 Faktiskt är David
ännu icke beredd till kast.
Det som framställes är enligt vår
tanke en plötslig lystring. Figuren har
varit stadd i skridande halft åt vänster
framåt, med slungan hängande öfver sin
skuldra. Då har någonting plötsligt
väckt hans uppmärksamhet — ett buller,
ett rop? — han stannar, vrider hufvudet
åt det håll, därifrån ljudet kom och
fattar samtidigt helt ofrivilligt om
slung-påsen på skuldran, liksom för att
öfvertyga sig om att där ligger en sten i
beredskap. Slungans andra ända ligger
i hans högra hand, remmen löper dubbel
öfver ryggen. Han står nu med sidan
vriden åt det håll, därifrån hotet nalkas,
1 Wölfflin i sitt intressanta arbete »Die
Ju-gendwerke Michelangelos»; däremot synes oss
samme förf:s förklaring af slungan och figurens
rörelse i nästa moment högst osannolik; han anser,
att David skall förena slungans båda ändar, som
han nu håller i händerna, i den högra handen genom
att lyfta den vänstra handen öfver hufvudet och
sedan lägga i stenen. Emellertid håller den vänstra
handen just själfva slungpåsen och i denna ligger
en sten färdig; från denna löpa remmarna dubbla
öfver ryggen. Det är knappast nödvändigt för
honom att göra den obekväma och tidsödande
rörelsen med vänstra handen öfver hufvudet; om han
samtidigt med att den vänstra handen släpper sitt
tag gör en hastig rörelse med den högra, så torde
stenen ej falla ut. — —
Grimm yttrar sig alis icke angående motivet
eller ställningens betydelse, ej heller Holroyd i sin
engelska Michelangelo-monografi.
Springer säger, att David står beredd att i
nästa ögonblick, innan fienden ännu hunnit fatta
sitt beslut, slunga sin sten. — Förf. säger äfven,
att »den höjda vänstra handen håller slungan
beredd och den högra döljer stenen». David skulle
då framställas vänsterhändt? Men hvar skall han
placera den föregifna stenen?
Ord och Bild, ij:e årg.
DAVID. STATY I BRONS AF VERROCCHIO
(1476). / Museo nazionale i Florens.
det är omöjligt att af ställningen sluta
sig till, om han kommer att använda sin
slunga eller ej — tillsvidare afvaktar
han och gör sig icke någon direkt
brådska med att intaga kastposition.
För att komma i denna position måste
han för det första vrida sig i front mot
hendén och för det andra låta
slungpåsen falla ned öfver ryggen, samtidigt
som han med högra handen bringar den
i cirkelrörelse och med ett språng samt
en böjning af öfverkroppen tar sats till
kastet.
Karaktäristiskt nog, finna vi samma
oförberedda lystring, samma momentana
spänning och uppehåll i rörelsen såsom
hufvudmotiv hos en annan af
Michelangelos mest bekanta figurer: Moses. Han
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
