Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den svenske solguden och den svenske Tyr. Af Josef Helander. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKE SOLGUDEN OCH DEN SVENSKE TYR.
179
sentativa för hela
Sydskandinavien. I dubbelt mått
tyder Trundholmsfyndet från
bronsålderns andra period
pä ett lösgörande af den
kultiska fantasien och en
spirande mytbildning kring
solens gudomlighet.
Solskifvan med sina
spiralornament och sin
guldbeläggning är här rest på kant
och i stående ställning
fastgjord vid en axel med
kringgående hjul. Det starkare
intryck af solens kraft, som
denna anordning framkallar,
förhöjes ytterligare genom
ett nytt moment af rörlighet. Detta
representeras af en häst, som tänkes draga
solskifvan i ett band och som själf är
ställd på hjul. Man har före detta i
september 1902 gjorda fynd icke ansett denna
bronsåldersperiod mäktig af fristående
figurlig framställning. Trundholmshästen
vittnar emellertid om den ursprungliga
styrkan i nordbornas solföreställningar, då
bronsåldersfolkets plastiskt skapande
talang tidigast fick välde öfver sitt material
i soldyrkans tjänst. Hästmotivet hade
sålunda vunnit uttryck i kultens form. Hästen,
det minst djuriska af alla djur med sina
snabba, smidiga rörelser och sin strållikt
verkande man var genom uråldrig
tradition solens utvalda tjänare framför andra.
De äldsta litteraturerna hafva mycket att
förtälja därom. Om massageterna
berättar Herodot att de som gud dyrka
allenast solen, åt hvilken de offra hästar.
»Offrets mening är, säger han, denna:
åt den snabbaste af alla gudar öfverlämna
de den snabbaste af alla jordiska
skapelser.» Perserna mottogo från meder
och baktrier helighållandet af hästen som
ett spådomsdjur, hvilket underhölls för
ljusgudens räkning och offrades åt honom.
Enligt Strabo skickade Armeniens satrap
STATIV UPPBÄRANDE DEN A SID. 1/8 AFBILDADE SOLSKIFVAN.
fynd från balkåkra i skåne. I statens historiska museum.
årligen 20,000 unghästar till persernas
mitrasfest. Seden att offra hvita hästar
åt solen var tidigt inhemsk i Grekland
och Italien. På Rhodos kastade man
årligen ett åt solen vigdt fyrspann i
hafvet, och samma kultsed upprepades hos
illyrierna hvart nionde år. Hästens
flitiga användning i soldyrkans tjänst,
hvarpå olika tider och folkraser erbjuda
mångfaldiga exempel, visar tillbaka till
en uråldrig symbolism eller ett
totemis-tiskt utväljande af hästen, som vid
stammarnas upplösning kvarleft som
solmaktens tjänare och representant.
Den kultiska föreningen af solskifvan
och hästen behöfver därför icke
öfversättas såsom en utbildad
gudapersonlighet, åkande efter sin häst på
himlahvalfvet. Men det ursprungliga totem, som
i viss mån förenade gudamakten och
människan, hade valts så att det öfverlefde
äfven det totemistiska stadiet och gaf
oupphörlig äggelse åt den mytbildande
folktron.
En lefvande öfvertygelse om solen
som verklig person till vagns eller häst
hade helt säkert framkallat andra mer
åskådliga symboler. Men solhjulet och
solskifvan voro under denna tid allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
