- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
189

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den svenske solguden och den svenske Tyr. Af Josef Helander. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN SVENSKE SOLGUDEN OCH DEN SVENSKE TYR.

169

Prokopios’ generalisering af ett
naturhistoriskt fenomen, som endast tillhör
en bestämd geografisk linie, omintetgör
icke värdet af hans uppgifter om
thu-literna, emedan han skildrar en religiös
företeelse snarare än en fysisk-geografisk.
Att berättelsen kommer svenskarna nära
vid är ock klart af sammanhanget. Hans
hufvudintresse är riktadt på de
frihets-älskande herulernas invandring genom
danernas land till Thule, där gautarna
(götarna) upþläto boplatser åt dem i det
nuvarande Värend. Herulernas fränder
på ön Thule få en kort karaktäristik,
och berättelsen om deras religiösa
pläg-seder afslutas med orden: sådana äro
thuliternas seder, bland hvilka gautarna
äro ett mycket talrikt släkte.

Thuliternas eller svenskarnas högste
gud, till hvars ära den största festen väl
ock borde firas, benämner Prokopios
Aräs d. v. s. enligt vanlig tydning Tyr.
Man har häremot invändt att
svenskarnas främste guden bör vid denna tid
ha hetat Odén. Men med all
sannolikhet är detta en anticipation af den
betydelse kultur- och krigsguden Odén
förvärfvade under den egentliga
vikingatiden. Före honom stodo Tor och Frö

rustade och med förmåga att se mer än andra.
Enligt svensk folktro hafva de makt att
upptäcka fördolda skatter och betvinga draken,
som rufvar öfver dessa. Den tidiga
söndagsmorgonen är ock särskildt nyttig för
hvarjehanda förrättningar med boskapen och
därmed sammanhängande magiska eller
.ursprungligt religiösa former. Ännu mera direkta
minnen af en solkult som fortlefvat i kristen tid
äro upptecknade från Island. Man lärde där
barnen att efter uppstigandet på morgonen
skynda barhufvade ut och rikta en kort bön
eller vers till den nya dagen. Förr än denna
solhälsning skett, hvilken kallas att ’hämta god
morgon’, få de icke hälsa de innevarande.
Orienteringen af de kristna templen, som särskildt
under medeltiden med stor omsorg iakttogs,
hade ock sina rötter i ett hedniskt kultiskt
erkännande af solmaktens välde öfver människan.

i högt anseende, och om man öfverger
gängse uttydning, bör snarast endera
af dessa tänkas som svenskarnas
huf-vudgud, Men hvarken Tor eller Frö får
i Aräs sin specifika karaktär uttryckt,
och ehuru Odens betydelse var i ständigt
växande under vikingatiden, stod han
ännu icke på Adams af Bremen tid
främst i Uppsalatemplet. Man har
därför skäl att fasthålla den äfven af
goternas andre historieskrifvare Jordanes
brukade öfversättningen af Tyr med
Aras-Mars. Den af Prokopios till krigsguden
fogade skildringen af thuliternas
människooffer gör detta yttermera sannolikt.
Innan jag öfvergår till en behandling
häraf, är det emellertid skäl att undersöka,
om ej ur det ytterst knapphändiga
materialet kan framdragas några
sannolikhets-skäl för en Tyrskult i Sverige
århundraden före Prokopios’ dagar.

Den genom Tacitus’ skildring (Germ.
39) mest berömda helgedomen till den
högste germanske gudens ära var
Semno-nerskogen, »helig genom förfädrens bruk
att där iakttaga järtecken samt genom
urgammal vördnad för densamma», och
sannolikt belägen inom det nuvarande
Brandenburg. Till detta urgamla
kultiska centralområde samlades på
bestämda tider representanter för den
vidtut-grenade svevisk-germanska folkgruppen.*
En hvar, som beträdde Semnonerskogen,
måste vara slagen i bojor för att därmed
erkänna sin fullkomliga underkastelse
under den där rådande gudomen, och ar

* Enligt Tacitus’ ord sammankommo i Sem
nonerskogen representanter för alla sveviska
stammar boende vid och öster om Elbe. Till
dessa hörde äfven svenskarna och andra
nord-germaner, hvilka enligt bokstaflig tolkning borde
ha deltagit i semnonerkulten. Men det
generella omdömet om svevernas kultiska enhet mot
säges, då Tacitus (kap. 40) berättar som
utmärkande för longobarder, anglier m. fi., att de
gemensamt dyrka Nerthus och hafva sina
särskilda för denna kult egendomliga ceremonier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free