Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Böljor. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖLJOR.
Af ALGOT RUHE.
Oevelgdnne i maj.
ELODEN rinner evigt förbi
mig, vare sig jag sitter och
ser ut öfver dess skimrande
böljor eller stirrar ned i de
bruna hvirflar den slår kring jollar och
duc-d’alber. Den rinner, när jag är
vid stranden eller borta ifrån den, när
jag vakar eller sofver, evigt rör sig dess
mäktiga vatten, än ut mot hafvet, än i
flodtiden inåt staden igen. Man ser det
på de många hundra små båtar, som
ligger förtöjda här vid den landtliga
förstadens kajer, än pekar de alla med
akterstäfven sjövart, så vänder de,
skubbar sig uppåt hvarandra, som visste de
inte riktigt hvart de ville hän, tills floden
lägger dem jämsides igen, alla mot stån.
Som ett väldigt odjur ligger den där
med sina tusende hus, sina hundra
tusenden människor, och vi som bor här
ute vid floden, där solen ofta skiner nu
i maj, ser ständigt öfver dess tinnar och
tak ett moln, som en himmelens
ogillande blick. Det är som sög han in
och spydde ut igen ömsevis Elbens
vatten och Nordsjöns, som andades han
dessa flöden för att nära lifvet i sin
platta, oformliga kropp. Och jämt glider
skeppen med vattnen in och ut ur
hamnen, för att lämna sin last eller hämta
eller byta den mot en ny, hvad vet jag.
Ty mig glider skeppen med sin last
förbi, liksom vattnen och människorna
och tiden. Allt detta är för mig inte
verklighet, utom för så vidt det lyser
och fängslar mitt öga och sätter min
själ i tankar. Jag begagnar det som en
förevändning till att med färger och kol
på duk och papper ge form åt det som
stämmer i mitt innersta, när jag suttit
länge nog och stirrat och tänkt på in
genting. Jag har intet begrepp om siffror
och förstår mig således inte på allt hvad
som ligger utanför mig själf. Ty jag
har hört berättas att företeelsernas gåta
i grund och botten är ett tal, att
världens formel är en ekvation. Detta är
lättfattligt nog hvad arbetet för det
nyttiga angår, för skepp, frihamn, kontor
och rökiga fabriker, därför ringaktar jag
allt detta med insiktsfull öfvertygelse.
Jag nästan begriper att människorna
också faller in under nyttans begrepp. Ty
de flesta af dessa väsen är mycket
nyttiga och inte stort annat; därför
har jag nog inte helt orätt i att
betrakta dem som siffror och hålla mig
på afstånd.
En söndag.
I dag har hela Altona och en god
del af Hamburg dragit hit ned till flod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
