Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Leo Mechelin. Af Johannes Hedengren. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO MECHELIN.
217
fastställa dessa behof. Mechelin föreslog
vid 1872 års landtdag en petition om
att ständerna uttryckligen skulle
tillerkännas rätt att deltaga i bestämmandet
af statsbudgeten. I motiveringen härtill
uppvisade han bl. a., att detta endast
skulle innebära en utveckling af
grundsatser, som redan funnos antydda uti
författningen, och för öfrigt vore
be-tingadt af principerna för en sund
statshushållning. Petitionen väckte stort
uppseende och vann lifligt understöd i
borgarståndet men fick icke i de andra stånden
föredragas, och för undvikande af vidare
förvecklingar återtog petitionären sitt
förslag. Sedan landtdagarna blifvit
periodiska blef det likväl nödvändigt att grunda
ständernas bevillningsbeslut på en
beräkning af statens tillgångar och behof för
finansperioden. Då Mechelin först yrkade,
att en sådan beräkning borde af
statsutskottet uppgöras, ansågs det omöjligt
för en så lång tid som den femåriga
finansperioden omfattade. Då tog han
sig före år 1877, ehuru upptagen äfven
af värnepliktsutskottets arbete, att på
egen hand uppgöra en dylik kalkyl, och
sedan statsutskottets öfriga medlemmar
förvissat sig om dess både möjlighet och
riktighet, lades den till grund för besluten.
Det är således Mechelins förtjänst att
alltsedan dess skattebevillningarna kunnat
grundas på en fullständig
budgetberäkning, hvilken, om också icke officiellt
fastställd, likväl i hufvudsak blifvit
normativ. Utan att lagförändringar vidtagits
hafva vi sålunda småningom, tack vare
konsekventa bemödanden från ständernas
sida och äfven lojalt tillmötesgående från
regeringens — ej minst under den tid
då Mechelin själf utöfvade ett
bestämmande inflytande på finansfrågornas
afgörande — småningom kommit så långt
att — som det med tillfredsställelse
yttrades år 1897 — ständerna kunna sägas
i viss mån votera budgeten. Äfven ut-
D^deri, phot, de S. M. LTmpurcur.
LEO MECHELIN SOM UNG MAGISTER.
öfningen af ständernas konstitutionella
rätt att granska, huru kronans medel
blifvit använda till landets gagn och bästa,
har, till betydlig del tack vare
Mechelin, med åren blifvit allt mera effektiv.
Ännu 1877 sattes det i fråga, huruvida
ständerna skulle äga uttala sig om annat än
bevillningsmedlens användning; och
landtmarskalken och ärkebiskopen tilläto icke,
att statsutskottets betänkande i andra
delar blef föremål för debatt. Numera
utgör just granskningsbetänkandet
angående finansrelationen en af de
angelägenheter, uti hvilka landtdagens arbete
har sin tyngdpunkt, och under de senaste
landtdagarna ha just härvid de kanske
viktigaste och mest åskådliga bevisen
framförts till bedömande af regeringens
politik i vårt land. Arbetet i utskottet
har naturligtvis varit kollegialt, men
redan betänkandets innehåll och
affattning ha burit tydliga spår af
ordförandens verksamhet, och äfven i debatten har
han varit ledande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
