Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 FREDRIK BOOK.
ska nutidslitteratur; å den andra är det
beröm nog att så kan ske utan att verket
förlorar i intresse. Om fortsättningen håller
hvad första delen lofvar, blir Lundegårds
»Drottning Margareta» ett verk af rang i
vår historiska diktning, enligt min mening
vida öfverträffande de senaste årens
försök att skapa en historisk roman, försök
som i sin anekdotrika urkundsmässighet
saknat både det sagolynne och den
personliga känsla, som hos Lundegård ger
lifvets dager åt drottning Margaretas gestalt.
Jane Gernandt-Claines nya bok När
sjön går hög är på sätt och vis
också en historisk roman, fast en
nutidsroman: skräckdagarna i Baku, de af
tatarerna med ryska myndigheters hjälp
iscensatta förfärliga massmorden på armenierna
skildras som bakgrund för den kvinnliga
hufvudpersonens erotiska lifsäfventyr. Den
elegans och säkerhet i pikturen, som
präglar allt hvad Jane Gernandt-Claine skrifvit,
utmärker också denna nya volym och ger
den en välgörande teknisk helgjutenhet.
Det osökta, ögonblicksingifha och nästan
virtuosmässiga i utförandet är i detta fall
så mycket mera af nöden, som den
djupare enhetligheten i verket, den
psykologiska konsekvensen och klarheten icke äro
helt oanfäktbara.
Hjältinnan, Siv Troili, är moderlös, enda
dotter till en något äfventyrlig ingenjör, en
sangvinisk poetnatur och fantasibehärskad
stämningsmänska, rik på tekniska idéer och
kärleksäfventyr. Själf har hon ärft icke
blott hans skönhet utan äfven mycket af
hans lynne, framför allt det obundna och
äfventyrsälskande, hos henne halfvaket och
spörjande ännu och förbundet med en
naturlig adel och med kvinnlig godhet.
Under sin resa till fadern i Baku — han är
anställd i petroleumbolagens tjänst — gör
hon på medelhafsångaren bekantskap med
en armenier, en bildskön och blaserad,
förfinad och väl också fördärfvad rik ung
man, välsignad med fransk uppfostran,
genialisk kärleksteknik och litterärt-filosofisk
skolning af modernt snitt, själf
skriftställare på franska och för henne farlig
genom sina brinnande ögon, sitt besviket
ironiska leende och sin passionerade
trolöshet. Strax i början af deras bekantskap
öfverraskar hon honom under ett icke fullt
decideradt försök att strypa hennes
hyttkamrat, en förförisk parisiska, som han
icke längre har bruk för. En
månskensnatt på Akropolis förenar dem i en
svärmisk stämning af skönhetslidelse. Men
Siv Troili är af nordisk ras, och en
dunkel känsla af oro låter henne aldrig helt
öfverlämna sig åt nuet. Till och med den
ömt och skickligt planerade téte-å-téten i
armenierns villa i Konstantinopel för henne
icke öfver gränserna för den konvenans
som hon i själfva verket föraktar, och de
melodiska och utsökta ord han hviskar till
henne förmå endast göra honom
oförgätlig, ingenting mera af det han önskat. Så
skiljas de, och i Baku förenas hon med
sin far, hvars ställning på sätt och vis
närmar sig miseren. Bland de svenska
ingenjörsfamiljer, som med glädje och
välvilja taga sig an henne, särskildt sedan
hennes far fallit offer för ett mord, som
troligen stod i samband med hans erotiska
öden, förnyar hon bekantskapen med en
ingenjör, som redan förut, i Sverige,
intagits af en fast och okuflig kärlek till henne.
Hans rörande och försynta omsorg om
hennes väl, hans manliga och trofasta
väsen lämna henne icke oberörd, men det
lif af arbete och mödor han fört har gjort
honom torr och konventionell i hennes
svärmiska ögon, och hennes känsla för honom
har en bismak af medlidande, under det
att blotta tanken på armeniern, som hon
dock misstror, kommer henne att darra af
omedveten lidelse. Så kommer det som
hon längtat efter: sjön går hög, utom och
inom henne, armeniern kommer till Baku
och gör nya försök att vinna henne helt,
hon känner tydligare än någonsin de
skrankor, som skilja ingenjör Troilis dotter från
de lugnt respektable och sansade
skandinaverna, och samtidigt rulla de namnlösa
gräsligheterna sina vågor öfver staden,
ingen är säker för sitt lif under
gatustridernas och mordbrandens vecka. Till slut
vågar hon sitt lif för att i feber och
förtviflan förena sitt öde med armenierns,
men det är för sent, hans hus är
omrin-gadt och belägradt af tatarer, med knapp
nöd räddas hon af flyktingar undan den
skändligaste död, och den hon älskat
be-grafves under kolnade taksparrar och
störtade murar. Den som efter morddagarnas
slut finner ut hennes tillflyktsort är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
