- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
251

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Gagnef. Skisser af Anna Maria Roos - I. Tillas-Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder

FRÅN GAGNEF.





Vignetten af Ottilia Adelborg.

Skisser af ANNA MARIA ROOS.



I.

TILLAS-PER.

VI HADE besök af Tillas-Per,
som vi bedt komma och sjunga
visor för oss. Tillas-Per är känd
i Solasbyn och en god del af
Gagnefs vidsträckta socken för sin
förmåga att sjunga visor.

— Jo, nog har jag kunnat sjunga
visor, sade Tillas-Per, i det han slog sig
ner och betänksamt strök sig öfver de
gula sämskskinnsbyxorna. Si, när jag
var ung, då var jag galen te sjunga. Men
nu har jag varit gift i så många år ...

Han sade det icke på ett sådant sätt
som om han ansåg äktenskapet för någon
synnerligen glädjebringande institution.

— Si, förr i världen, då hade de så
många visor, sade Per. Och jag lärde
af min far, han kunde så många. Men
nu har jag glömt dem. Si jag har varit
gift så länge ...

Han såg ung ut ännu, Per, fastän
han, efter hvad han själf sade, var femti
år fyllda. Han hade en liten smärt och
spänstig gestalt, ett rundt gossansikte,
blåa ögon med ett godmodigt, något
drömmande uttryck och ett krusigt ljusbrunt
hår, som ännu ej börjat gråna. Han
kom nu direkt från arbetet på åkern,
hade sin urblekta gröna och röda tröja
på och stora jordiga stöflar. Men om
söndagarna, när han kom till kyrkan i
sin söndagsdräkt, den svarta långrocken
af vadmal, såg han så fin och värdig ut
som en engelsk Iord, påstod O. A—g.

— Tillas-Per kommer nog ihåg
några visor ända, sade O. A—g. Det tror
jag bestämdt. Sjung nu lite för oss, det
vore så roligt.

— Jag ska fall försöke, sade Per,
ref sig i hufvudet och vred sig på stolen.

Så, efter en god stunds funderande,
stämde han upp:

Och när jag kom te’ vännen, då slapp jag inte in:
jag började att svärja i mitt sinne.
Jag ropar prompt: »Låt opp. För se nu så vill jag gå,
men först så vill jag se hvem du har inne.»

Då geck han i farstugan, en yxa hitta’ på,
förutan skonsmål bägge två han mörda’
med tvenne hårda slag, så att bloden strömmar af.
Och ångern strax uppå hans hjärta skörda’.

Så börja’ han att gråta och ville se’n gå ut,
men dörren hölls igen af granngårs gossa.
Då vände han sig om och igenom fönstret sprang
och ut åt stranden för att båten lossa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:33:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1906/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free