Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Moln. Efter Goethe (ur Gott und Welt). Öfversättning af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rc:– y? •-*■*:;
ynoLN.
Efter GOETHE.
(Ur GOTT UND WELT.)
Stratus.
När ifrån vattenspegeln blank och slät
sig sakta höjer dimmans fina nät
och månen skymtar öfver töcknig ängd,
ett spöke själf, som aflar spökens mängd;
som tjusta barn — må blott vi tillstå
det —
vi stå inför naturens majestät.
Och töcknet stiger, samlar band vid band
och hänger dystert öfver skogens rand
med lika lust att tungt en törstig slätt
bevattna och att stiga luftigt lätt.
Cumulus.
Och är det då bestämdt för högre zoner,
det reser sig ur dunklets regioner,
det tornar upp sig, högt och härligt
byggdt,
en tron, ett välde, grundadt fast och
tryggt,
och inför höjdens tysta tunga hot
allt bäfvar neri djupet vid dess fot.
Cirrus.
Dock stiger, stiger längtan aldrig mätt.
Förlossning är ett tvång, fast himmelskt
lätt.
Ett hopadt löses upp i flockar små
likt lamm som trippande i grupper gå.
Ock hvad ur djupets moderssköt sprang
fram,
däruppe samlas det i faderns famn.
Nimbus.
Men hvad sig tornat högt i bländhvit
prakt,
må åter dragas ner af jordens makt,
må brusa ut i åskans raseri,
som härar tumla fram och dra förbi! —
Se jordens lott, att ge och lida kval!
Dock lyft er blick med bilden! Allt
vårt tal
går neråt, ty det skildrar blott; men fri
vill anden uppåt att där städs förbli.
KÄRL ERIK FORSSLUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
