- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
261

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Molière och »Misantropen». En teaterstudie. Af Nils Erdmann. Med 2 bilder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes barnsliga beundran för ledaren
af den teater, hennes syskon tillhörde,
smickrade hans fåfänga.

Så närdes under ett dagligt umgänge
i familjen och på scenen den i början
omedvetna låga, af hvilken det snart
blef en eld. Men han fruktade
skillnaden i ålder, han visste, hur utarbetad
och kanske utlefvad han var, han kände
sin af det misstänksamma draget i hans
natur närda böjelse för svartsjuka.

I de stycken, han nu skrifver, kunna
vi dag efter dag följa hans
betänkligheter, alla skäl och motskäl han
uppställer, allt hvad han vill och icke vågar.
Midt uppe i en för intrigen ingalunda
främmande dialog är det med sig själf
han resonerar. Skulle han verkligen
kunna bli en stackars löjlig men
olycklig äkta man, som städse inbillar sig,
att hon bedrager honom? Är han icke
värd hennes kärlek — eller är hon för
ung att älska honom? Kan hon ej, efter
den uppfostran, i hvilken han tagit del,
föredraga en stadgad man, som hon
beundrar, framför en kurtisör, som
smickrar henne? Och i sin blindhet vågar
han steget. Den 20 februari 1662 vigas
Moliére och Armande.

Redan i december gafs
Fruntimmersskolan. Arnolphe är icke Moliére och
Agnes icke Armande, och ändå ana vi
i den så grundligt lurade 42-åringen en
halft medveten karikatyr af den öfver
sitt vågstycke grubblande skalden. Hur
fördärfvad är icke denna till skenet så
naiva Agnes, hvars hela varelse, trots
sin oskuld, eller snarare omedvetenhet,
längtar efter att göra snedsprång. Och
hur grym, hur kall, hur egoistisk, då han
rörande tigger om hennes ömhet.

Ännu en gång tvekar han. Var han
icke fortfarande »le contemplateur», som
hans vänner kallade honom, en fältherre,
ständigt redo att föra sina trupper i
elden mot på alla håll uppdykande
stigmän, skalden, som hvar sekund måste
anstränga sig för att ej öfverflyglas af
rivaler, teaterchefen, som efter ett
nervslitande dagsverke måste spela i ständigt
nya roller, den s. k. oratorn, som hvarje
kväll måste inleda representationen med
en ny originell harang, en monolog för
att knipa publiken. Var han icke en
jagad och jäktad fredlös, otålig,
öfverretad och under mellanakterna i sitt lifs
komedi föga älskvärd. Och blef ej den
lustige författaren, den aldrig hvilande
clownen, aktören, hvars grimaser och
krumsprång gjorde sådan lycka i pjäsen,
under pauserna i hemmet en knarrig, en
sjuk, en allt annat än eldig älskare!

Och hur ökades ej hans missmod,
hans misstänksamhet vid sidan af denna
unga flicka, född med instinkten att
behaga, med lättsinnet i blodet, med föga
rigorösa exempel både i sin släkt och
i sin omgifning, vacker, med rapp
tunga, kokett och slagfärdig, lysten
efter nipper och bjäfs, med ett rasande
begär efter nöjen, som aktris i
Ludvig XIV:s Frankrike nödvändigt utsatt
för frestelser, och ju mera strålande som
gudinna dess mindre naiv som ingénue,
ju mera förförisk och utmanande som
»la grande coquette» på scenen dess
djärfvare och ifrigare uppvaktad af
sådana farliga Don Juans-typer som grefve
de Guiche och hertig de Lauzun. Ty,
skrifver ett ögonvittne, »utan att vara
skön, var hon retande mäktig att väcka
en stor passion».

Snart skulle man icke ens sky att
indraga frågan om hans äktenskap äfven
i den kampanj, hvilken började med
anledning af Fruntimmersskolan och hvarur
han gick som segrare, men med nya,
blödande sår.

Var han icke en helgerånare, som i
sin konst profanerat religionen, en
apostel, som predikat osedlighet, en människa,
lefvande som han lärt! Var han icke en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free