Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Italienarna och dramatiken. Några intryck af Ellen Lundberg, f. Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o ELLEN LUNDBERG f. NYBLOM.
VIRGILIO T ALLI.
värdig och fin Otello-bild, kan man omöj
ligt njuta af den sjuka dekadenstyp,
hvartill Zacconi förvandlat den noble moren.
Förliden vinter återsåg jag Zacconi
åtskilliga gånger på Duse-teatern i Bologna
och kunde då med glädje konstatera, att
han ännu kan lösgöra sig från sitt
underliga manér och ge en sann och gripande
verklighetsskildring.
Den sista bild jag har af honom är
en fin och rörande framställning af gubben
i Anatole France’s korta tre-aktare:
»Crain-quebille», denna mycket tendentiösa, nästan
väl starkt understrukna skildring af den
stackars parisiske grönsaksmånglaren, som blir
falskt anklagad för att ha yttrat glåpord till
polisen, blir ställd inför rätta och, efter ett
mycket dräpande och spirituellt skrifvet
förhör, dömd och insatt i häkte. Väl
utkommen, öfvergifven af alla, börjar han
dricka och förfaller fullkomligt men
räddas från att begå själfmord af en liten
fattig pojke, som fattat tillgifvenhet för honom
och erbjuder honom att dela hans sängplats
på vinden. Det hela verkar mycket franskt,
starkt på gränsen till sentimentalitet, men
Zacconi lyckades ge en alltigenom gripande
och enkel bild af den naive gubbstackaren,
så att det hela fick ett drag af något sannt
mänskligt, som rörde en.
Zacconi spelar äfven moderna
världsmanna- och »salongs»-rolier, men i detta
slags roller är alltjämt nummer ett
gentlemannen par préférence, Flavio Andö.
I många år tillhörde Andö Eleonora
Duses sällskap, men skild från hennes
trupp och — henne har han på senare
tider bildat egna sällskap med växlande
skådespelarkrafter. Flavio Andö är en
vacker, distinguerad man, fin och spirituell,
med vackra händer och en välljudande
talröst med ett starkt utprägladt toskanskt uttal.
Han klär sig väl, använder
utomordentligt måttfulla och talande rörelser, hans
repliker falla lätt och klangfullt, och hans
förnäma hållning är präglad af lugn
själf-medvetenhet. Hans personlighet lämpar
sig bäst i eleganta, moderna roller, men
han verkar äfven präktigt i en roli sådan
som grefve Lambertis i Rovettas populära
skådespel: »Romanticismo» från 1854, hvars
tilldragelser redan fått ett svagt skimmer
af historia men dock ligga tillräckligt nära
vår tid för att få oss att känna intimt
med dess personer och händelser.
Flavio Andö representerar ofta i sitt
spel ädlingen, den förfinade, högsinnade,
kanske något kylige världsmannen, eller
han framställer den kallblodigt
passionerade, egoistiske och kvicke resonnören.
ARMAND O FALCONI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
