Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Henrik Ibsen. Af John Landquist. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
JOHN LANDQUIST.
täkt med olikartade, idérika,
verksamhets-lystna personer och bäres ej upp af en
mäktig solidaritet med en större krets. Där
finns ej så många intressen och syner, som
fjättra uppmärksamheten vid det stora
och ofvanför och framom sväfvande —
och detta är dock det bästa medlet att
undgå och kufva sjukdomarna. I
isoleringen frodas också inbillningarna ostörda,
och de gamla känslorna bli bofasta och
försvara hem och härd mot nya
inträngande. Lifslögnerna, illusionerna om
egen talang hos en Hjalmar Ekdal i
»Vildanden» eller Foldal i »John Gabriel
Bork-man» bevaras lättast i en omgifning af
få och underlägsna människor i små och
föga fordrande förhållanden, där man ej
tvingas ur sitt drömlif in i en handling
och där ingen jämförelse med det
verkligt förtjänstfulla tränger sig på en.
Naturligen är det sjukliga anlaget den
väsentliga orsaken, men omgifningen spelar
rollen af medverkande orsak.
Familjeegendomens döda ensamhet inbjuder
Ros-mer att grubbla öfver det förgångnas
skuld, Borkman att rufva öfver gamla
nederlag och fru Borkman öfver gammal
skymf. Då åter den snabba handlingen
enleverar människan ur det förflutnas
kloster, i hvilket hon täres bort, då flytta
ej spökgestalterna som penater med, de
gå ej igen som de hvita hästarna på
Rosmersholm, men glömskan har gifvit
försoning, och den nödvändighet, som
höll människorna inom sin besvurna
cirkels bann, visar sig vara blott en dimma,
som den ljusa morgonvinden lätt, som
om den intet vore, bär bort i sin famn.
Dock — dessa Ibsens människor äro ju,
när han inför dem, jag skulle vilja säga,
redan efter sin femte akt, de äro så långt
komna, att för dem kan ingen morgons
förnyelse gry.
De psykologiska dramerna, som
utgjorde den sista fasen i Ibsens
produktion och inleddes med »Vildanden» (1884),
äga nästan alla till hufvudpersoner brutna,
ja sinnessjuka människor. Hvad ligger
i Ibsens själslif bakom detta, och hvad
gaf honom den förfärande klarsynen äfven
öfver anstuckna själars hemligheter? Det
synes mig som om man i kritik och
diskussion hittills alis icke tydligt insett
detta, att det är mer eller mindre
förryckta personer vi träffa i dessa stycken,
utan af okunnighet eller en veneration,
som utsträckts från diktaren till och med
till hans hjältar, tagit dessa alltför
mycket på allvar, och då man ej förstått
deras uppförande, har man spridt ut
ryktet om Ibsens mystik och dunkel.
Sol-ness, en typisk Strindbergsmysticist före
Strindberg, med sina forsyndelseidéer,
sin tro på att hvad man önskar — i
synnerhet det onda — på mystiskt sätt
förverkligas, sitt hemlighetsfulla tal om
»makterna» eller de »små djäflarna», som
ingifva honom hans tankar och uträtta
hans befallningar, kan visserligen
stundom snudda vid det djupsinniga, för
såvidt han pekar på den dunkla
naturgrunden i vårt väsen, som inspirerar oss
utan vårt vetande och mot vår vilja, men
det vidskepliga sätt, på hvilket han
uttrycker sig, visar otvetydigt, att han är en
själssjuk. Och psykolog, som Ibsen på sin
ålderdom är, finare och mer inträngande
än någonsin, låter han Solness också
inbilla sig, att de andra vakta på honom,
att doktorn kommer för att undersöka
honom, ehuru ingen mer än han själf
misstänker och vet, att han hotar att bli
galen. Och Borkman och Foldal, som
hvar och en lefva på sin lifslögn, den
senare på sorgespelet han skref i sin
ungdom, den förre på den väntade
upprättelsens dag — en f. d. straffånge, som
vid hvar knackning på dörren ställer sig
i attityd för att mottaga den ödmjuka
deputation, som skall be honom återtaga
ledningen af banken — de äro ju blott
två gamla narrar, och med sorgmodig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
