Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ignazio Zuloaga. Intryck från hans utställning i Stockholm. Af Karl Wåhlin. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
KARL WÅHLIN.
för de rätte tillbedjare, som af Backus
mottaga sina kransar såsom i ett Bellmanskt
ordenskapitel och hvilkas anleten skina af
rasets mystiska fröjd, se vi blott några af
dryckenskap förstörda tarfliga ynkryggar,
pinade af all ålderdomens ledsnad och
skröplighet. Öfver hufvud taget ser Zuloaga
människorna på ett lägre plan än Velasquez.
Den senare målar narrar och idioter för
att komma fram till människan äfven hos
dem, den förre letar fram just narren eller
idioten hos de människor han målar. Till
och med det korrekt mondäna ligger
utanför Zuloagas område, enär ett drag af
förfining måste ingå däri, som han ej har
sinne och uttryck för. Däremot är han
clairvoyant i bilder sådana # som den han
med en blygsam omskrifning kallar för
»Trötthet». Det är två dansöser, den ena
ännu i balettdräkt efter uppträdandet, den
andra i nonchalant déshabillé. Den förras
gemena räfansikte med de irrande och
glupska räfögonen ger ett intryck af
skändlig och bottendjup depravation, som hör till
det kraftigaste -i sitt slag.
Velasquez är icke minst i sin kolorit
gentlemannen i sin fulländning. Medan all
föregående kolorit är byggd på starka
effekter — färger i prismatisk klarhet eller
i dunkel brand eller ljus och mörker i
våldsam brytning mot hvarandra —, söker
denne nydanare färgens verklighet där den
är som minst påfallande, han söker
sammanhanget där andra sökt motsättningarna.
Aldrig har en penselns konstnär säkrare
träffat »naturens blygsamma lagom».
I detta sammanhang kan man tala om
Zuloaga endast såsom den fullkomliga
motsättningen. Han ser med en vildes
uppspärrade ögon och njuter med en vildes
upphetsade sinnen. Han har en frappant
förkärlek för allt som lyser och glittrar, för
smycken och paljetter, för storblommiga
tyger och målade solfjädrar. Han har långt
mera af färg än af kolorit på sina dukar.
En obligat giftig anilinton skämmer
effekten i en stor del af dem. »Toreadoren
Gitans familj» är ett sannskyldigt
marknadsnöje af simpla och skrikande färger,
som komplettera karaktäristiken af den
äfven hvad hudfärgerna beträffar ovanligt
brokiga familjen. Anordningen är med
humoristisk afsikt gjord efter den tarflige
yrkesfotografens schablon, och hvar och en
af deltagarna framställer sig till åskådande
med den i hans egen tanke fördelaktigaste
minen och attityden. Effekten af denna
porträttgrupp i naturlig skala är parodiskt
DRYCKESLAG. OLJEMÅLNING AF IGNAZIO ZULOAGA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
