Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ignazio Zuloaga. Intryck från hans utställning i Stockholm. Af Karl Wåhlin. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGNAZIO ZULOAGA.
339
W^å^É^^^^^^^^-3^3
’py x
TOREADOREN GITANS FAMILJ. OLJEMÅLNING AF IGNAZIO ZULOAGA.
pompös på ett sätt som uppväcker minnet
af de ståtliga och pretentiösa
familjegrupperna från 1600-talet, af hvilka Karl XI:s
familj af Ehrenstrahl är den mest kända
typen i vårt land.
Det finns också ett drag af flamländsk
must och flamländskt temperament i
Zu-loagas målningar, som i synnerhet är
påfallande i »Vinskörden». Den fete,
svettige och muntre arbetaren, som knogar
med drufkorgen, i all sin möda säll som
en faun från Jordaens’ eller Rubens’
backanaler, röjer Zuloagas styrka i att skildra
gestalter bortom all kultur. En kontrast
till lynne och hållning är den knottrige och
styf bente gubbe, som följer honom i spåren.
Man tycker sig, om man lyssnar noga,
höra en oanständig historia från den
förres läppar och en grof svordom från den
senares.
Zuloaga är den konstnär, som »laver
portrætbyster av herrer og damer — med
dyrefjæs bag maskerne».
För att klargöra hur rent animalt lifvet
framställes af honom ber jag den med de
europeiska gallerierna förtrogne läsaren att
i minnet återkalla någon af holländaren
Hondecoeters förträffliga fågeltaflor:
Påfågeln lyfter på sitt praktfulla släp, hönorna
kretsa beställsamt kring den stolta tuppen
som planeter kring sin sol, och hvarje
medlem af det granna sällskapet,
guldfasanen och pärlhönset, vipan och skatan,
sidensvansen och nötskrikan, aflas att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
