Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rembrandt. Af Carl Neumann. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 CARL NEUMANN.
tonperspektivets graderingar får allt sin
modellering och relief, som är så stark
och förvillande, att bredvid denna
illusion af kroppslighet, andra, äfven
mycket stora målares taflor se flacka och
döda ut. När allt kommer omkring,
ligger i denna förkärlek för mörkret en
specialitet, om hvilken det ej lönar mödan
att tvista, huruvida den är naturlig eller
ej. Den är helt enkelt just Rembrandt.
Den behärskar honom ..så och är honom
ett så själfskrifvet uttryckssätt, att det
händt honom, att man döpt en af hans
bästa taflor, Amsterdamska skyttar på
utmarsch, till »Nattvakten», ett namn
som sedan hängt fast vid denna tafla.
Helt visst föreställer den ej en nattlig
rond utan en parad vid fullt dagsljus.
Men Rembrandts dagsljus är alltid den
i sin kammare förälskade innesittarens,
som delvis dragit jalusierna för
fönsterna och tycker om dunklet, som dröjer
kvar i vråarna. Ur detta sitt ljusdunkel
har han sedan efter hand med växande
förtrolighet trollat fram toner och
stämningar, i hvilka den moderna, ur
medeltiden och ur norden bildade och uppvuxna
människan för första gången uppenbarar
sig i den bildande konsten och
tillkämpar sig sitt egendomliga uttryckssätt i
motsättning mot antiken och den
italienska uttryckssfären. Här finna vi denna
samma obeskrifliga olikhet, som skiljer
Shakespeares gestalter från antikens och
renässansens värld. En helt ny, oändligt
mera invecklad inre värld med oväntade
grund och djup och afgrunder, i hvilken
i stället för elementära och tydligt
tecknade känslor och viljerörelser helt
annorlunda betingade, ej mindre storslagna,
men sällsamt blandade, af skrupler
besvärade lidelser, idel ljusdunkelkänslor
uppstå och framträda. Gentemot en
tillvaro af expansion och dock af
begränsning (eftersom personerna och tingen
tangera hvarandra inom rummets värld)
träder nu en förinnerligad och samtidigt
obegränsad värld, en mikrokosmos, som,
rufvande i dunkel värme, dock inifrån sin
cell med fantasiens kraft genomtränger
världsrymden och tror sig behärska den.
Hur ofta har ej Rembrandt målat
enstaka figurer eller grupper i dunkla
rum! Det är af ingen betydelse,
huruvida de läsa i böcker, i bibeln, om de
som mödrar vagga sitt barn i vaggan
eller om de syssla med helt alldagliga
ting — t. ex. en kvinna klippande sina
naglar —, det hemlighetsfulla fludium,
som omgifver dem, luftens och ljusets
vågrörelser i rummet, kraften att
lef-vandegöra, allt detta skänker styrka
och djup, någonting som upprör och
spänner inbillningskraften och från
sinnenas och det konkretas värld glider in
i helt nya hjulspår. Och här vore det
på sin plats att iakttaga, hur Rembrandt
för det religiösa måleriet till ett säreget
mål, och huru han idkat genremålningen
i en mening, som den aldrig ditintills
ägt.
Vi ha redan berört hans sätt att
framställa allting rent naturenligt och hans
hänsynslösa användning däraf äfven i
fråga om religiösa ämnen. Det faller för
honom alldeles af sig själft att framställa
Josef och Maria som holländska bönder
eller handtverkare, fariséerna som judar ur
det holländska judesamfundet, sin
Kristustyp utan öfvernaturlig skönhet, alltid
mänsklig, men med ett i hög grad
för-andligadt utseende. Man invänder
häremot ofta, att Rembrandt, i det han
drifver individualiseringen för långt och
lokaliserar allting för mycket, fråntager
sina gestalter det allmängiltiga och
lättfattliga, hvarigenom de lefva i alla tiders
fantasi. Men frågan är den, huruvida
Rembrandt så att säga fastnat vid sina
modeller. Detta skulle dock vara att
förväxla honom med de moderna
orient-målarna, för hvilka den heliga historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
