Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rembrandt. Af Carl Neumann. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REMBRANDT.
371
Qc W Grus* (
KRISTI GRAFLÄGGNING. ETSNING AF REMBRANDT (OMKR. 1645).
göra vacker musik utan afseende på
huru den passar till texten eller ämnet.
Men är detta den verkan, som den store
konstnären eftersträfvar, eller är det den
som en nöjeslysten publik önskar sig?
Tizian har också kunnat annat, men den
moraliska storhet, som konsten behöfver,
har han ej alltid ägt.
Den franska konsten under de senaste
århundradena är uppfostrad i
dekorationens skola och är den tekniska
fulländningens mycket beundrade konst. Det
gifves tider, då man särdeles lifligt
känner nödvändigheten af en sådan skolning
och riktar kompassen mot Paris. Detta
är lätt att fatta. Rembrandt, som kan låta
se sig på alla områden inom tekniken,
och åt hvilken fransmännen aldrig
förvägrat sin högsta utmärkelse, den att kallas
»mästare», i detta ords skråmässiga
betydelse af färdighet i handtverket, lär oss
återigen att ej öfverskatta tekniken i
allmänhet utan återföra den till dess rätta
värde.
Nu återstår VELASQUEZ och Norden.
Denne spanjor framstår inom den
sydländska konsten som det fenomenala
exemplet på fulländad uppriktighet i sak och
förvånansvärd oafhängighet af
formspråkets tradition. Han imponerar på oss och
fortfar alltjämt att göra det. Bristen på
fantasi måste vi finna oss i. — Alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
