Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Domaren. Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMAREN.
38i
Och jag trampar trött i ringen
af en tanke utan hem,
och jag tänker: Denne ingen
är väl någon dock, men hvem?
Är det någon, som jag lämnat
eller aldrig lyssnat till?
Tysta själ, hvad har du ämnat
säga, säg mig hvad du vill!
De som aldrig ha fått säga
ordet, som de burit på,
och de lif, som fått, men fega
tegat med sitt ord ända,
gå igen, fast glömskan höljer
alla gamla nederlag.
Hvem är mannen, som förföljer
mig? Är mannen kanske jag?
Det är sällsamt, jag har fått en
domare till min lakej,
och han mäter mig med måtten
af en Iag, hvars ja och nej
aldrig tål en prutmån eller
vädjan till ett högre råd,
hur mitt stackars hjärta sväller
och ger tappt och ber om nåd.
Så blir dag till natt, jag söker
vänner och gör natten kort,
och jag äter, dricker, röker,
pratar för att prata bort
detta dumma spel af själen,
att det är en man som går
som en väktare i hälen
och en skugga i mitt spår.
Men när natten är till ända
och jag släppt min sista vän
i ett gathörn och skall vända
hemåt — är det där igen.
Och jag vet hur det skall gå mig,
och med hjärtat stelt af kramp
hör jag bakom ryggen på mig
samma tysta tramp i tramp.
Och jag rusar hem, och genast
rusa stegen lika fort.
Men hvad är det? Dröm allenast?
Någon rycker i min port.
Vaken ligger jag och grubblar
på en fråga utan svar,
tills den sista tanken snubblar
in i sömnen och jag har
någon ro för detta krig och
detta kapplopp natt och dag
med en man, som följer mig och
som är jag och dock ej jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
