- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
408

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Religionens nya ställning i Frankrike och statskyrkoidén. Af S. A. Fries. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4o8

S. A. FRIES.

ekonomiska understöd ända därhän, att
den frejdade teologiska fakulteten i Paris
numera för sin existens är hänvisad till
frivilliga gåfvor. Man får då se, om
den på längden under sådana
existensvillkor kan bevara sin vetenskapliga
frihet orubbad. De franska protestanterna,
som i regel äro fattiga, hafva genom den
nya lagen drabbats af ett slag, delvis
jämförligt med upphäfvandet af ediktet
i Nantes.

Inom den franska katolicismen hafva
på de senaste åren många reformröster
gjort sig hörda. Jag erinrar här endast
om namnen Bourrier, f. d. abbé, nu
protestant, abbé Denis, abbé Houtin, abbé
Brugerette och den s. k. Lyonskolan,
som utgör en centralpunkt för de
franska katolikernas reformsträfvanden. Paul
Sabatier, den bekante skildraren af den
helige Frans’ lif, påstår i en detta år
utgifven skrift, som väckt mycket
uppseende, att hundratals katolska prester
i Frankrike stå redo att ansluta sig till
ett katolskt reformprogram, som vill
.•skänka hvarje personlig religiös
öfvertygelse all aktning och låta
vetenskapen och den sociala evolutionen ha sitt
fria lopp. Kristendomens framtid i
Frankrike tillhör, säger Sabatier, en katolsk
renässans, »som lika så litet har något
gemensamt med Harnack, Kalvin eller
Luther som med den ortodoxa
klerikalismen». Dessa reformvänner i
Frankrike stå för öfrigt icke ensamma inom
den katolska kyrkan i dess helhet. Då
och då upphäfves ett nödskri äfven
i andra länder. Man läse t. ex.
bayra-ren Sickenbergers »Kritische Gedanken
tiber die innerkirchliche Läge» (1904)
och österrikaren Anton Vogrinecs
»Nos-tra maxima culpa» (2 uppl. 1904) för
att få en inblick i den oafvisliga
nödvändigheten att vidtaga reformer i
katolicismen. Dess halsstarrighet i
äktenskapslagstiftningen har ju senast i Öster-

rike ökat detta lands allmänna politiska
förvirring och tendensen till själfupplösning.
Men skall verkligen en reformation
vara möjlig? Många förtvifla
fullständigt. Prof. H. J. Holtzmann i
Strassburg har i Protestantische Monatshefte
N:o 5 (1903) öfvertygande bevisat, huru
föga det är bevändt med katolska
re-formsträfvanden, särskildt med hänsyn
till sådana inom den italienska
katolicismen. Och äfven om Frankrikes
katolska kyrka lösslete sig från Rom,
hvilket ju visserligen i och för sig ej vore
otänkbart, och etablerade en fransk
statskyrka, hvad vore väl därmed vunnet?
Ty katolicism är, såsom Adolf Harnack
med rätta säger, icke påfve,
helgondyrkan och mässor, detta är alltsammans
blott följder, utan de falska lärorna om
boten, tron, trosauktoriteterna och
lef-nadsidealet. Det är svårt för de
protestantiska kyrkorna att här uträtta något,
enär de själfva i mångt och mycket blifvit
stående på halfva vägen, då det i i6:e
århundradet gjordes det kraftigaste
försöket att lösgöra Kristi evangelium från
dogmat, sådant detta utbildats under
den gamla kyrkans kamp med den
grekiska filosofien. Mänskligt att döma kan
den religiösa kampställning, hvari
Västerlandet råkat, icke aflösas utan genom
en väldig religiös, politisk och social
påtryckning, som spränger kedjorna och
förlossar både de enskilda och nationerna.
Jesu evangelium gifver den enskilde all
frihet, men insätter honom med ett evigt
värde i samhällets lif, som åter uppfattas
som en del af mänsklighetens. Den
bäste individuelle kristne är den bäste
samhällsmedlemmen och den bäste
världsmedborgaren. Ty äfven det evangeliska
kyrkoidealet tenderar till en
världsorganisation under en gemensam högsta
styrelse. Men denna organisation
förverkligas endast i den mån nationerna
sammanväxa till världsdelsvälden och slut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free