Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN GREKISKA ANTHOLOGIEN. 417
PLATON.
ANYTE.
1.
Denna nymfernas vän, den lustiga sångaren
grodan,
hvilken i grönskande kärr trifves och
susande regn,
ställde i kopparen här en vandrande man
till ett minne;
ty då förbrännande törst kvalde den
irrande, ljöd
plötsligt från klyftans djup till mötes
am-fibiska bröstets
vänliga stämma, och glad följde han
ledaren strax.
2.
Alltså beträdde vi nu den högtidliga
lunden och funno
Eros, purpuriske gossen, bland skuggorna
slumrande roligt,
vapenlös, utan koger och utan den
skön-böjda bågen;
desse på sköna träd bland de lummiga
grenarne hängde;
själf, af förtroliga sömnen omsluten, hvilade
han bland
rosor; men på de mjuka läpparna vandrade
fram och
åter de honungsbegärliga bina. —
3-
Högt bland de lefvande förr, en
morgonstjärna, du lyste;
skuggornas drömmande folk hälsar dig
Hesperus nu.
Ord och Bild, ij:e årg.
I.
Detta är Kypris’ plats, här kan hon sig
fröjda att skåda
ständigt vidt hän ut öfver det glänsande
haf;
seglarnes vän och beskyddare är hon, de
trotsiga vågor
lägga sig stilla ned för hennes bild till
ro.
2.
bMnande tyglar och grimma om skägget,
bock, har du fått dig,
och nu rider dig rundt templet pojkarna
vildt;
guden, vid andra täflingar van, sig gläds
åt den nya
syn och betraktar blidt barnsliga lekens
tumult.
[-3-Delfinen.-]
{+3-
Delfinen.+}
Aldrig nu mer i det segeluppfyllda hafvet
tumlar
jag mig i lustig lek, aldrig jag dyker mer
plötsligt ur djupet upp vid mångroddiga
skeppets sida
och i dess förstam på nytt skådar min
egen bild;
ty mig lyfte ur svallande djup den vredgade
hafsstorm
högt upp på stranden: här sofver jag
dödens sömn.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
