Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Epidemi. Af Hugo Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPIDEMI. 435
af bästa slag, det kände hon, men hon
förstod också, att det gällde iakttaga sig
själf hädanefter och vårda det nya
själs-lifvets späda hjärtblad, om inte det hela
skulle förfalla till ett blekt minne af en
mystisk episod.
Lifvet på sjukhuset flöt stilla, med
något af svala klosterdagars blida charme
öfver sig.
För de sina var hon lugn, hvarje dag
endast goda underrättelser hemifrån. Lilla
Birgit hade aldrig varit friskare, skref
fadern.
Öfver sjukhuset strålade
indiansommarsolen dag efter dag. . Det var som
om det kommit vår i ställdt för höst, så
mjuk var luften, så skarpt ljuset, som
flödade in genom de vidöppna fönstren i
rummen häruppe.
Efter en vecka hade den unga frun,
hvars sjukdom var af mycket lindrig art,
fått tillåtelse att stiga upp några
timmar om dagen. Med den återvändande
hälsan blefvo dock dagarna inom fyra
väggar längre och enformigare, så att
hon började känna behof af lektyr.
Tidningar fick hon hvarje dag från mannen,
men dem läste hon snart igenom, och
det var för öfrigt mager kost för en så
frisk själsaptit, som den hon kände suga
i sig starkare för hvarje dag numera.
Böcker hemifrån ville hon ej begära, ty
dels skulle de behöfva gå igenom
desinfektion, när hon skrefs ut från sjukhuset,
och då blefvo de alltid rätt illa åtgångna,
dels tyckte hon, att det var en tämligen
mustlös litteratur hon samlat under de
sista åren. Därför frågade hon en dag
öfversköterskan, om det inte fanns något
bibliotek på sjukhuset. Nej det fanns
bära en gammal familjejournal och så
bibeln förstås. Men hon bad att få låna
både den ena och den andra, det var i
alla fall något nytt. Någon
familjejournal hade hon aldrig läst, det slagets
litteratur tillhörde generationen före hen-
nes och föresväfvade henne som något
slags arkeologiskt, bibeln hade hon läst
bitvis som barn, men inte sett i, sedan
hon konfirmerades.
Så låg hon påklädd på sin säng och
studerade en årgång af Svenska
familjejournalen, pinades först af den naiva
bredden i tidskriftens novellistik, men
började så småningom att ackommodera
sig och slutade med att reagera mycket
behagligt för alla dessa små
sentimentala »berättelser ur verkligheten», som
ha sin egen rörande ton af torkade
rosenblads poesi, och hvilka i all sin
moraliserande idealitetssträfvan äro ärliga och
starka uttryck för en viss försynt realism.
I sin barndom hade den unga frun
hört talas om »trasfröken», nu fick hon
läsa »Fröken Portklapps» historia, som
verkligen inte är något att skratta åt,
äfven för en mera skeptisk läsare än en
yrvaken liten fru på bättringsvägen.
På ett par dagar hade hon plöjt
igenom sin journal, och så tog hon till
bibeln.
Det var en kväll, när hon klädt af
sig och gått till sängs, utan att kunna
somna. Öfverläkaren hade vid
middagsronden lofvat henne att nästa dag få gå
ut en stund i parken och hämta frisk
luft. Och om några dagar skulle hon
kanske få fara hem, förutsatt att
bacill-profvet gaf ett tillfredsställande utslag.
Detta perspektiv satte hennes blod i
svallning, och sömnen ville inte infinna sig
den kvällen.
När hon nu slog på måfå i den lilla
svarta godtköpsbibeln med de små
gnetiga typerna, fick hon upp Salomos
Ordspråk kap. 7. Och med stigande
häpnad läste hon:
»6. Ty i fönstret på mitt hus såg
jag ut genom gallret.
7. Och jag såg ibland de fåkunniga
och vardt varse ibland barn en galen
yngling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
