Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - William Nicholson och hans gravyrverk. Af August Brunius. Med 8 bilder - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM NICHOLSON OCH HANS GRAVYRVERK.
443
ödsliga rum, som tyckes sträcka ut
sig i det oändliga, mörkret, som
kringsveper honom — allt ger den
ensamme lille mannen en högre
resning — han är kanske rent af
en Mefisto, tänker man, och det är
bära den röda fjädern som fattas.
Från Whistler till Kipling! Här
är. det icke fråga om arrangerade
ställningar och utstuderade grimaser,
här stå vi inför en helt vanlig
gentleman i hvardagsdräkt med händerna
på ryggen. Men märk hur fördjupad
karaktäristiken är. Hvilken
skillnad på fotografiernas alldagliga,
nästan vulgära skriftställartyp och
denna profilbild, där hvarje
karaktäristiskt drag är framhäfdt:
kraniets ädla form, den böjda
hållningen, blicken forskande bakom
glasögonen, leendet som leker i
munvinklarna och under den tjocka
mustaschen; man känner genast att
det är en ovanlig människa med
något främmande, nästan exotiskt
öfver sig.
Det är kort sagdt ett
enastående bildergalleri som Nicholson
erbjuder framtidens forskare, som vill
lara känna vår tids människor men tröttnat
på att studera de falska dokument, som
gulnade fotografier och paradbilder i olja
skänka honom. Här äro de alla, utan
smink och utan döljande dekorationer,
kungar och drottningar, statsmän och
krigare, konstnärer och diktare — en brokig
skara. Här äro storheterna, de verkliga
och de utpuffade, de som stöta i basun
för sig och de stilla i landena: Duses
milda och trötta profil och Sarah placerad
i kommandoställning framför ridån — Cecil
Rhodes blaserade och grymma roffågelstyp
och Mark Twains sprakande och lysande
humör — Britannias Chamberlain, en
krigare i bonjour och monokel, och Amerikas
Teddy, administratorn och läskarlen till
häst framför sina rough riders — och alla
ge de ett starkt och oförglömligt intryck.
III.
För dem, hvilka i konsten som i
litteraturen framför allt söka studiet af
människan, gömma dessa porträtt på skatter, dem
RvLdLya^rd K i plang,
UR »TWELVE PORTRAITS. FIRST SERIES».
den estetiske finsmakaren aldrig drömt om.
Det är alltså »litterär konst», som det
modernaste slagordet lyder. Men det är också
något mera. Vi ha att göra med en
konstnär, som i grund förstår sin sak, som kan
sitt handtverk, icke en man som vårdslösar
»formen» för »innehållets» skull. Jag har
redan talat om de Nicholsonska träsnittens
dekorativa egenskaper; de synas mig bäst
framträda i de äldre porträtten med deras
breda behandling och nonchalerande af
detaljerna. Det ligger ju i det hårda och
besvärliga materialets natur att tvinga till
konstnärlig ekonomi, till en sträfvan att
frambringa största möjliga verkan med
minsta möda. I porträtten af Whistler och
drottning Victoria har t. ex. själfva
handarbetet icke kräft mycken tid. Helt annat
är förhållandet med t. ex. porträttet af
Roosevelt med dess mera brutna,
detaljrika och pittoreska effekt; bakgrunden, som i
de äldre bilderna endast antydts helt
summariskt, växer så småningom i betydenhet.
Kort sagdt, man kan skönja en
utveckling från en mera bunden
hållning till en mera fri och mindre deko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
