Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - William Nicholson och hans gravyrverk. Af August Brunius. Med 8 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
AUGUST BRUNIUS.
UR »CHARACTERS OF ROMANCE».
rativ. Det är ju också helt naturligt,
att han skulle gå den vägen; det tekniska
arbetet, som i början var besvärligt och
kräfde omtanke och försiktighet, har efter
hand blifvit allt lättare; handen har till
slut blifvit nästan för skicklig och
träsnittets karaktär af träsnitt betonats allt
svagare. Jag vågar till och med det
påståendet, att hans intresse för själfva
konstarten mattats i samma mån som
skickligheten ökats. Faktum är åtminstone, att
hans produktion på området nästan helt
och hållet afstannat på de senare åren.
Hans sista porträtt datera sig från 90-talets
slut. Men år 1900 framträder han med
ett nytt, icke mindre märkligt verk,
»Cha-racters of Romance», en samling
litografiska färgtryck framställande romantyper,
hufvudsakligen valda i den engelska
litteraturens rika galleri af originella och
blodfulla gestalter.
Med detta verk har Nicholson kommit
ganska långt från sina träsnitt. Det är
nästan som kunde man se på dessa färg-
tryck, med hvilken lättnad han slungat
knifven och tagit till kritan och låtit den
dansa fram öfver stenen i djärfva snirklar
och linjer och täta strecklag. Det är icke
längre träsnittens allvarliga och samlade
stil, det är en munter och oförfärad
nonchalans, en ungdomlig oförskämdhet, om
jag så må säga, som lyser emot en på hvart
och ett af dessa blad. Nicholsons
egenskaper som tecknare framträda här utan
kapson, och klarare än förut ser man,
hvilket smidigt och nervöst temperament han
i själfva verket är, icke nöjd att plöja i de
gamla fårorna, ständigt på spaning efter
nya artistiska uttrycksmedel, nya metoder.
Någon genomförd stil eller riktigt
enhetlig karaktär finner man knappast hos
dessa »Characters af Romance»; de växla
såsom de olika karaktärerna, de olika
tidstyperna växla. Mr Tony Weller, den
odödlige Säms odödlige pappa, påminner osökt
om en färgkarikatyr från 1800-talets
bör-an, t. ex. af Rowlandson, baron
Miinchhau-sen smakar tydligt af Dorés manér, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
