- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
447

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af Fredrik Böök - Af K. -rd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN. 447

trollpacka — hur skulle hon eljes kunna
ha vunnit Albrechts kärlek? — och dränker
henne efter rättmätig dom i Donau.
Krö-nikeskrifvarna berätta, att hon trots den
starka strömmen och sina hopbundna
lemmar lyckades nå stranden, där hon ropade
på hjälp. Bödeln skyndade till, vecklade
en lång stång in i hennes rika, gyllne
hår och stötte henne ut i strömmen.

Efter att sålunda ha räddat sedligheten,
lyckas hertig Ernst så småningom försona
sig med sin förbittrade son, som i början
umgås med upprorsplaner. Ett år därefter
gifter Albrecht sig till Wittelbachska
dynastiens räddning med en furstedotter,
och hertig Ernst bygger ett kapell till Agnes’
ära, instiftar en mässa och en dag med
hennes namn, allt för att läka såret. Musik,
som Albrecht lidelsefullt älskade, jakt och
äktenskapliga otroheter hjälpte Agnes
Ber-nauers ungdomsälskade att glömma
tragedien från hans tidiga ungdom.

Det är detta stoff som sedan folkvisan
bemäktigat sig och som af tyska lyrici och
tragedidiktare gång på gång behandlats.
Det är närmast de dramatiska
bearbetningarna som Behrens undersöker i sin lärda
och samvetsgranna bok. Ämnets
vansklighet som tragedimotiv består naturligtvis
i svårigheten att förklara försoningen
mellan hertig Albrecht och hans fader på ett
sätt som tillfredställer vårt rättsmedvetande.
F. A. v. Törring skref år 1779 den första
tragedien öfver ämnet — den tillhör Sturm
und Drängs jäsande tid, är påverkad af
Shakespeare och Goethe och utgör, tillika
med Goetz v. Berlichingen, ouvertyren till
riddardramssymfonien. Redan han hade
blick för detta problem och löste det på
ett sätt, som förstör den egentliga tragiken:
det är icke hertig Ernst utan en nedrig
intrigant, en teaterbof som bär
hufvudskul-den till Agnes’ död och därigenom
möjliggör försoningen mellan far och son.
Tör-rings stycke gjorde storartad lycka på
scenen, det spelades i hela Tyskland, t. o. m.
i Paris, och har hållit sig ända fram till
1870-talet. Bland mängden af de försök
som gjorts att forma ämnet till en tragedi
och hvarvid bland annat tillgripits utvägen
att låta Albrecht dö vid Agnes’ lik, reser
sig Hebbels väldiga Agnes Bernauer,
diktad på höjden af hans kraft och mognad.
Hos honom är ingen teaterfigur inskjuten
mellan far och son för att öfverta ansvaret;

nej, hertig Ernst bär det ensam och bär det
med stolt själfmedvetenhet. Han
representerar i det ypperligt byggda dramat statens
rätt gentemot den med gripande och
innerlig poesi tecknade Agnes, som måste offras,
liksom kärleken måste offras för
samhälls-plikten. Hebbels manliga lynne har satt
sin prägel på verket. Den skald, som
sysslat mest med. Agnes Bernauers historia, är
Otto Ludwig, Hebbels store medtäflare om
den tragiska kransen. Som »Faust» följde
Goethe genom lifvet, så förföljes Ludwig
af Agnes Bernauer från den tidiga
ungdomen ända till dödsbädden, och den sista
bearbetningen är den sjunde i ordningen.
Men det tragiska är, att Ludwig, den
lidelsefulle teoretikern och Hamletlike grubblaren,
aldrig förmådde gestalta det verk, på
hvilket han offrat så gränslöst mycket af sin
bästa mannakraft. Hans växlande utkast
antyda helt olika lösningar af problemet;
han har velat dikta en kärlekstragedi, skildra
en djärf och äfventyrlig kärlek, som tar
upp en kamp på lif och död mot alla
lifvets plikter och som dukar under.

Med utomordentlig beläsenhet och fint
kritiskt omdöme har Carl Behrens utfört
undersökningen af Agnes Bernauer-stoffets*
vandring genom den tyska litteraturen.
Hans bok läses med odeladt nöje;
skildringen af Otto Ludwigs förtviflade strid
med stoffet har särskildt ett högt
psykologiskt intresse.

Fredrik Böök.

Änna Maria Roos: Araber. Skildringar från
Algeriet. Stockholm. A. B. Hiertas bokförlag.

\f ^RESEBESKRIFNINGAR hafva ofta
Kalix !r\| sYnts mi& en hårdsmält lektyr
wNl \Wa och deras intresserade läsare ett
(\ ^ ^ mycket aktningsvärdt släkte. Men
det finns ciceroner som man gärna följer
och med glädje. Om Egron Lundgren
bjuder på India-färd eller Daudet på
lejonjakt i Algeriet, så säger man inte nej.

Det är ej heller ledsamt att göra en
Biskra-resa med författarinnan till »Araber».
Den glada förväntan man känner, då den
första palmskogen i El-Kantara dyker upp,
omgifven af blommande mandel- och
persikoträd, kommer icke på skam, och man är
vid godt lynne, ja lössläppt boken igenom.

Författarinnan säger sig en gång ej
lyckats att på duk fästa ett Biskra-motiv,
men hon lyckas ständigt i de målningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free