Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En tessinsk fabelsamling. Af Sigrid Leijonhufvud. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TESSINSK FABELSAMLING. 455
»L OR ET LE PEINTRE*
AKVARELL AF OLOF FREDSBERG.
egna ord gifva föreställning om de
tidsförhållanden och den miljö, som tryckt
sin prägel på de förtjusande
rococovo-lymerna. Helst borde hans
impressionistiskt liffulla skildring dock läsas på
franska — en öfversättning kan ej undgå
att borttaga mycket af dess
ursprungliga charme. Återgifven på "svenska har
den följande lydelse:
»Jag är 68 år och nedtyngd af den förflutna
tiden, jag bor på en ö, helgad åt hvilan och
ensligheten, jag söker förströ mig. Jag har i mitt
hus en målare, besjälad af god vilja, han som
jag, men med brist på fantasi, alldeles som jag.
Jag får en idé — om den är lånad eller ej gör
mig detsamma —, jag kastar ned den på
papperet, ej olik den som roar sig med att låta
pappersdrakar flyga. Min Rafael är genast till
hands, jag lämnar honom en packe kopparstick,
han gräfver bland dem, plockar ut, lägger ihop
— och följden blir en liten passande vignett.
Han har ännu mer lust att låta gravera sitt
verk än jag att låta trycka mitt. Medan vi
som bäst skämta härom, kommer grefvinnan
Tessin, som förstår sig på att texta bättre än
någon yrkesskrifvare, grefvinnnan Adlerfeldt,
som ritar landskap som en Wouverman,
hennes syster grefvinnan Sparre, som målar
infattningar och slutvignetter så nätt som en ängel,
alla herrarna Sparre på tjugo mils omkrets, hvar
och en ifrig att få vara med, slutligen den lilla
infantinnan på sin sköterskas arm, sprittande
vid anblicken af de lifliga färgerna. Vi ryckas
med af hela denna hvirfvel. Ju mer jag
anstränger mig, dess mindre högtflygande blir jag.
Jag sväfvar sakta framåt, de andra följa mig.
Dagarna förrinna, arken hopa sig, häftet blir
bok.»
Den lilla interiör, som Tessin här
tecknar, visar honom i familjens sköte,
omgifven af en krets, hvars beundran
och hängifvenhet för honom ej berodde
af några politikens vindkast.
Främst bland dem skymtar gestalten
af hans trogna följeslagarinna under ett
långt lifs växlingar, den för sitt fina
vett, sin täkt och sin spiritualitet inom
Frankrikes och Sveriges förnäma värld
lika uppburna Ulla Sparre. Närmast
henne i betydelse för den åldrande
Tessin står hans systerson Fredrik Sparre,
egentligen af eftervärlden ihågkommen
under den af Reuterholm inspirerade
»ris-kanslerens» föga tilltalande skepnad, men
vid denna tid delande sin morbrors onåd
vid hofvet. Han var nämligen en af de
kavaljerer hos kronprinsen, som 1756
påtvingats konungaparet. Pedant till
hela sin anläggning, ytterst ordentlig och
samvetsgrann hvad han än hade för hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
