Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Richard Wagner og Mathilde Wesendonck. (Berlin, A. Dunckers Forlag.) Af Gerhrad Schjelderup. Med 4 Billeder - III - Antonio. Af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 GERHARD SCHJELDERUP.
Ziirich, da Wagner for altid havde sagt
hende farvel, viser hendes fölelsers dybde
og storhed. —
Lige til sin död bevarede hun sin
skat som sit livs hele indhold.
Fremtiden vil give Richard Wagner og
Mä-thilde Wesendonck en plads ved siden
ti^MUSJ^NTONIO, kittelflickare!!, satt
■Ty^^Lxvl och frös i februariskuggan på
WJ. V>M det lma torget i Kirano by
IvJ^^C/i uppe under Alpen och
längtade af hela sin själ efter solskenet. Ännu
gassade det skönt öfver kvinnfolken, som
stodo i en lång buktande räcka och
tvättade kläder borta i stenbassängen. Allt
hvad han såg af Sarcadalen var en
snötopp ofvan torgets hvita hus, pä den
kunde han följa solens gång, snart skulle
hon försvinna, den välsignade, nedför
Roccakammen bakom honom, men att
handla vore en viktig och vågsam sak,
och hvarje förhastande kunde bli
ödesdigert. Nog strömmade vattnet, som
glittrade så frestande i ljuset, men också
skvallerpratet, som sprutade elakhet, och
Antonio visste, att förargade han
kvinnfolken, var han såld. Han hade kommit
vandrande inifrån trånga, mörka dalkjusor
af Tristan og Isoide, Heloise og Abélard,
Hagbart og Signe og andre elskende,
som sagn og historie besynger. Blot
at Deres indre liv var saa uendelig
meget rigere og frugtbarere og at der af
deres kærlighed er opstaaet en
underverden, som aarhundreder beruser sig i.
hit ut till ljusa slätten vid Gardasjön,
där hvarenda bonde ägde sin vingård
och kunde tänkas ha det bra, själf var
han utfattig och fick äta polentan utan
olja, inte hade han behöft det, om
arbetet betalats. Men då folk gaf honom
5 — inte 10 ens, nej bära 5 centesimi,
där han skulle ha 15, och 25, då han
skulle ha 50, hvad kunde han göra åt
det? Låta bli att laga deras grytor
naturligtvis, men vann han på så vis något?
Alltsammans var mycket sorgligt och
mycket dystert, och skuggan var skugga
här som innanfjälls. Och nu bet ora’n till,
hvar middag svepte den genom dalen,
snöbergsvinden från Bresciahållet, en
trasig jacka eller ingen jacka alis kom då
på ett ut. Tvärt öfver torget drogs som
ett hårdt streck, på ena sidan skuggan,
blåsvartare och iskallare än förut, på den
andra ett gullflöde, som lyste likt som-
ANTONIO.
Af HILMA ANGERED STRANDBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
