- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
489

(1892-1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARN, JAG VILLE...

Af ELLEN LUNDBERG p. NYBLOM.

Barn, jag ville värna er med händer så

ömma,
beskyddande och lena,
mot lifvets förvirrande brus.
Edra vaknande hjärtan, som undra och

som drömma,
jag ville behålla dem så glada och så

rena
om två tindrande jule-ljus.

Jag skulle vilja lysa er med tankar så

klara,
eviga och djupa,
att tråden i väfven aldrig brast;
att hvad er månde möta af dunkel och

fara,
hur tunga och fördolda edra stigar månde

stupa,
vore marken inunder er fast.

Jag skulle vilja fostra er med kärlekens

aga
och härda edra sinnen
till att möta er väntande värld.
Jag skulle vilja bygga er af sanning och

af saga
ett tempel som strålade af lyckliga

minnen,
där altaret var elden på vår härd!

Jag skulle vilja spara er en stund för

lifvets läxa,
för allt, som måste komma,
och hejda er i växten några år.
Det växer allt för fort, det som föddes

att växa,
det barn, oss gafs att bära, den knopp, som

vill bli blomma.
Ack, att det litet längre vore vår!...

Men där kommer en dag, — ty allt
lefvande vill handling, —

en oundviklig timma, —

jag står tyst i mitt ensamma hus;

det är afton och höst, och det doftar af
förvandling,

och jag spejar utåt vägen, som löper
som en strimma

af eld under solnedgångens ljus.

Och långt, långt långt där borta jag ser

två punkter röras
och flyta i hvarandra,
två stoftkorn mot aftonljusets brand!
Min hand kan icke nå dem, min röst

kan icke höras, —
de glidit ur mitt knä, och bort ser jag

dem vandra
och försvinna in i framtidens land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:29:39 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1906/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free