Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Barn, jag ville... Af Ellen Lundberg, f. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN, JAG VILLE...
Af ELLEN LUNDBERG p. NYBLOM.
Barn, jag ville värna er med händer så
ömma,
beskyddande och lena,
mot lifvets förvirrande brus.
Edra vaknande hjärtan, som undra och
som drömma,
jag ville behålla dem så glada och så
rena
om två tindrande jule-ljus.
Jag skulle vilja lysa er med tankar så
klara,
eviga och djupa,
att tråden i väfven aldrig brast;
att hvad er månde möta af dunkel och
fara,
hur tunga och fördolda edra stigar månde
stupa,
vore marken inunder er fast.
Jag skulle vilja fostra er med kärlekens
aga
och härda edra sinnen
till att möta er väntande värld.
Jag skulle vilja bygga er af sanning och
af saga
ett tempel som strålade af lyckliga
minnen,
där altaret var elden på vår härd!
Jag skulle vilja spara er en stund för
lifvets läxa,
för allt, som måste komma,
och hejda er i växten några år.
Det växer allt för fort, det som föddes
att växa,
det barn, oss gafs att bära, den knopp, som
vill bli blomma.
Ack, att det litet längre vore vår!...
Men där kommer en dag, — ty allt
lefvande vill handling, —
en oundviklig timma, —
jag står tyst i mitt ensamma hus;
det är afton och höst, och det doftar af
förvandling,
och jag spejar utåt vägen, som löper
som en strimma
af eld under solnedgångens ljus.
Och långt, långt långt där borta jag ser
två punkter röras
och flyta i hvarandra,
två stoftkorn mot aftonljusets brand!
Min hand kan icke nå dem, min röst
kan icke höras, —
de glidit ur mitt knä, och bort ser jag
dem vandra
och försvinna in i framtidens land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
