- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
517

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ellen Keys sista böcker och strider. Af Erik Hedén. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELLEN KEYS SISTA BOCKER OCH STRIDER.

517

den brist därpå, som ofta uppenbarar
sig ej endast hos nutidens ungdom af
alla färger utan äfven hos de mest
frejdade bärare af vår »historiska
kontinuitet». Hon förstår väl att värdera vår
föraktade romantik, ehuru Atterboms
konstnärliga och personliga fullödighet
ej tilltalar henne så mycket som
Almqvists pikanta modernitet. Det är också
få författare som skrifva så ren svenska
som hon. Hon nybildar lyckligt, och
de enda öfverflödiga utländska orden
utgöras af filosofiska termer, hvilka
vördnaden hindrar henne att ändra, samt
några onödiga och vekliga danismer,
såsom halfdelen i st. f. hälften.

Allsidig sympati präglar ock hennes
skrifters innehåll. Det är hennes
sträfvan att göra rätt åt hvarje god tanke,
att i sin åskådning förena så många
bärande ideer som möjligt hvilken har
största skulden för hennes »motsägelser»
— något som äfven hennes vänner ej
velat frånkänna henne. Bristen ligger
dock, såvida man på henne tillämpar en
rättfärdig måttstock, hos anmärkarna
själfva. Hvad är enklare än att påpeka
motsättningen mellan de principer,
monism och individualism, hvilka hon söker
förena, och så ropa på bristande logik?
För så vidt man finner något förnuftigt i
hvardera principen, gäller dock klandret
tillvaron och ej henne. Hvad är lättare
bevisadt än att det strider mot »erotisk
monism», när en kvinna utan äktenskap
och kärlek blir mor? Men när man
fördömer hvarje dylikt fall utan
undersökning, är detta icke följdriktighet utan
förhäfvelse. T. o. m. fru Nyström, som
anmärkt en motsägelse i Ellen Keys
å-sikt om viljans frihet,* har i »Lifslinjer»
III (s. 37 ff.) blifvit vederlagd. Hur ha
ej radikala viljemänniskor (som Hj.
Branting) eller halfbildade skakat på hufvu-

* Se Louise Nyström-Hamilton: Ellen Key,
en lifsbild, sid. 132 o. f.

det åt hennes uppskattning af det
estetiska. Börjar man ej nu ge henne rätt,
att hon däri varit före sin tid?

En person med sådan lifserfarenhet
och människokärlek som den Ellen Key
besitter kan ej böja sig för den populära
logiken. Hennes högst försiktiga
ursäktande af det nyssnämnda moderskapet
utan kärlek grundar sig sannolikt på fall
som hon själf känt. Hon inser
betydelsen för renhetslifvet af tidiga
äktenskap, men har ock sett deras faror (se
den oöfverträffliga utläggningen i
Lifslinjer I, s. 102 ff., 279 ff.). Hon älskar
om någon den moderna kvinnan men
säger henne allvarsord om den förkärlek
för intressanta syndare, som står kvar
vid sidan af hennes högstämda
renhets-kraf, samt om hennes gammalmodiga lust
att förakta de lefvande männen till förmån
för ett drömdt ideal. Hon vill kvinnans
rösträtt men säger på grund af erfarna
fakta rent ut, att den berömda
moderlighet, som kvinnan ju skall införa i
politiken, visar betänklig lust att dunsta
bort innan hon hinner dit. Dylikt är
ej kvinnosvammel utan intellektuel
redlighet i högre grad än de flesta män
kosta på sig.

Praktiskt förstånd är en af Ellen Keys
mest utmärkande egenskaper. Förefalla
hennes uppslag omöjliga, beror det i
enskildheter på hennes lust att fantisera
och systematisera, men i det hela därpå
att hon har mer verklighetssinne än
fallenhet för kompromiss. Hennes
skolplaner äro vilda, men sista
läroverkskommitténs förslag (icke dess
motiveringar!) äro ur praktisk-förnuftig synpunkt
ej sällan vildare. Hennes utkast till
äktenskapslag håller nu på att till stor
del förverkligas i Frankrike och är i
grunden mindre radikalt än praktiken i vårt
land. Hennes öfvergångsförslag om
kyrkans förhållande till staten löser i min
tanke knuten af problemet. Hon inser vikten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free