Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ellen Keys sista böcker och strider. Af Erik Hedén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
ERIK HEDEN.
Iag för alla fall och en som gäller bära
för ett. Lagen kan ock gälla för ett
flertal fall.
Här en parentes. Från
utvecklingslärans ståndpunkt blir en etisk Iag
speglingen i människans medvetande af hvad
utvecklingen kräfver. Man kan därför ej
med Ellen Key anse, att en låg handling,
som t. ex. egoistiskt lycksökeri, skulle
vara »teoretiskt oangriplig». Den må
vara det så till vida som man ej kan
bevisa, att den måste leda till den
handlandes olycka. Men den etiska
vetenskapen har icke att göra med yttre öden,
med naturens gång< utan med de
värdeomdömen människorna böra fälla öfver
handlingar. Ur den synpunkten är sagda
handlingssätt så teoretiskt angripligt som
möjligt, och det åligger egoistens
närmare eller fjärmare omgifning att låta
honom erfara denna teoretiska slutsats
omsatt i praktik — pä så sätt strandar
säkrast den egoistiska lyckomoralen!
Ett par fall må anföras, där Ellen
Key satt tillbaka det allmänna för det
enskilda. När hon — för öfrigt
måttfullt — varnar för partiväsen*, kan hon
i Sverige alltid påräkna bifall just därför,
att vår stolta men lifsodugliga
själfrådig-het bättre kräfde den motsatta varningen.
Man dundrar mot våra politiska partier,
som af beskedlighet ej våga inskrida mot
den mest uppenbare förrädare, hvilken
finner för godt att kvarstå i partiet, men
man splittrar sig på 20-tals
struntföre-ningar, där man uträttar betydligt mycket
mindre och ofta är mer utsatt för
förtryck, men där man alltid någonstädes
kan bli ordförande.
Se på ett fullständigt olikartadt
område, stilkonstens. Samma företeelse.
Med heligt allvar försvarar ungdomen
sina röriga stilblommor såsom
oafytter-lig egenart — liksom ingen annan
någonsin skrifvit känslofullt. Vi hade en
* Lifslinjer III, 351 ff. o. 377.
gång en svensk stiltradition och därtill
en god. Nu tas det som filisteri, om man
påstår — hvilket grekerna visste — att
stil kan läras. Följden är, då
blomsterspråket snart visar sig opraktiskt, att
man, ställd utan stod, hamnar i
ämbets-eller tidningsstilen, hvilkas grad af
personlighetsprägel torde vara känd.
Sällskapslifvet slutligen, hvarom ett
i intellektuellt, sedligt och estetiskt
afseende lika glänsande afsnitt i Lifslinjer*
handlar. Dess förfall, som Ellen Key
djupt beklagar, beror naturligtvis främst
på det moderna lifvet; man har helt
enkelt ej tid till personligt själsutbyte.
Men en bidragande orsak är, att tidens
individualism upplöst de fasta — man må
gärna kalla dem konventionella — regler,
hvari forna tiders skönhetskänsla
kristalliserat sig och som, när man lärt dem,
bildade en förträfflig form för
personlighetens lifgifvande ända.
Jag vet väl, att dessa anmärkningar
icke äro främmande för Ellen Key. Om
också den personliga känslan är det
hon värderar mest i sitt eget väsen, anar
hon, att det hon behöfver bäst är
hennes sunda och allmängiltiga förstånd.
Dessutom har all känsla och särskildt
hennes två sidor: dels är den
revolutionär och jublar med det nya; dels
konservativ och drömmer om det gamla hon
älskat en gång.
Ingenstädes visar sig detta så klart,
som när hon får tala om sitt käraste ämne,
ämnet som upptager nära tredjeparten
af »Lifslinjer» och gör dess första del
till ett klassiskt verk i vår litteratur;
kärleken. Vill man förstå hur
konservativ hennes erotiska ståndpunkt är, då
jämföre man Bebels Kvinnan — hvilken
med all sin radikalism ej kullbevisas i
en handvändning— och betänke, hur fres-
*Del III, 2 (början).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
