Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ellen Keys sista böcker och strider. Af Erik Hedén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLEN KEYS SISTA BÖCKER OCH STRIDER.
525
tande det varit för henne att lofprisa
den fria kärleken. Denna frestelse var
dock mera intellektuell; det är den stora
kärleken till hvilken hennes hjärta hälst
velat sjunga hymner.
Hon har också gjort det grundligt.
Men i hennes kärleksteori har
känslan icke sista ordet utan genomtänkt
erfarenhet. Hon häfdar naturligtvis, att
äktenskapet i regeln bör byggas på kärlek,
men det är väl ej så oerhördt
revolutionärt. Visserligen fattar hon den
erotiska valfrändskapen som i viss mån
mystisk och tror att dess lagar, när de
af oss bli kända, skola uppenbara dess
nödvändighet och storhet*; men dettta
af den naturliga grund att hon tror den
verka i släktförädlingens tjänst. Hon
vet också, att den naturens vilja, som
föder kärleken, ofta tar sig uttryck, hvilka
måste ogillas af vårt förnuft. Hon har
vidare märkt, att den psykiska
utvecklingen, särskildt könens växande likhet,
försvårar kärlekens lycka genom att göra
urvalet kräsnare och samlifvet mindre
harmoniskt. Själfva hennes
kärleksdefinition är förnuftigt enkel: kärlek är
föreningen af sinnlighet och själsfrändskap,
ingen af dessa beståndsdelar får
saknas, men de kunna växla i
proportion inom vissa gränser, och sympatien
är kärlekens varaktigaste beståndsdel.
Väl häfdar hon satsen: hvarje
för-äldraskap utan kärlek är osedligt; men
endast som ideal. Hon säger bestämdt
ifrån, att man icke har rätt att
uppställa detta som absolut sedlighetskraf
för de nu lefvande. Det är i lifvets
prof hvarje äktenskap, det må nu vara
byggdt på kärlek eller ej, skall visa sin
helgd, och man må vänta med domen,
tills det stått profvet. Likaså erkänner
hon ej kärleken som obetingad skils-
* Del I, s. 307 ff.
mässogrund. Fall kunna väl tänkas, då
den måste försakas.
Visst finnes i hennes kärlekstro en
rest, som ej genomgått
förståndsgranskningens skärseld. Hon har ej
vederlagt den från evolutionistiskt håll ställda
invändningen, att äfven den mest
storstilade kärlekslidelse medför en sådan
kraftförlust, att den ej må tillmätas förstört
eller rättare för långvarigt utrymme. Det
kan heller ej nekas, att den känslobetoning,
som ofta hvilar öfver hennes
kärleksförkunnelse, ger den dogmatiska idealismen
ett visst stod i dess kamp mot förnuftig
humanitet och det sinnliga begäret stod
i dess strid mot förnuftig sedlighet.
Dylikt kan dock knappast undvikas.
Man har sökt förklara den
våldsamma kritik, som under hela hennes bana
följt Ellen Key, som — tvärtemot hvad
den åsyftade — drifvit henne från en
blygsam verksamhet till allt större
uppgifter, allt kraftigare tal; man har sökt
försvara den först därmed, att hon lagt
hyende under lasten. Felet var
tvärtom, att hennes åskådning var så
obekväm — för gamla samhällstillstånd,
vanor och fördomar. Nu söker man på
sina håll göra troligt, att det endast är
hennes känslosvall som väckt förakt hos
de skeptiska kritici — ty vid en viss
punkt i striden bli regelbundet de
gammaltroende högst skeptiska. Men det som
förfärat mängden har tvärtom varit den
bearbetningens intelligens, uppsåtets
allvar och förkunnelsens kraft, hvarmed hon
tolkat den åskådning, som hör framtiden
till. Hennes område är ej det högsta,
men det är mycket högt. Hon har i
hvarje fall förverkligat sitt ideal: att
göra det ingen annan kunde gjort och på
den plats hon valt stå ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
