- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
541

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Pierre Corneille. Några konturer med anledning af 300 års jubileet. Af Kerstin Hård af Segerstad. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIERRE CORNEILLE.

541

äfven publiken, ty uppförandet af en sådan
pjäs — så ytterligt anständig för sin tids
förhållanden — sågs med nöje t. o. m.
af förnäma damer. Intet under att
Corneille önskade bevittna sin succés inför
en så distingerad publik och att han
beger sig till Paris.

På en landsortsbo med Corneilles
vakenhet och skönhetssinne måste Paris
med dess arkitektoniska prakt och
rörliga lif göra ett öfverväldigande intryck.

Paris semble a mes yeux un pays de romans.
Jy croyais, le matin, voir une ile enchantée:

låter han någon säga i en af sina
komedier, och en annan tillägger:

Et nous fait présumer a ses superbes toits
Que tous ses habitants sont des Dieux ou des rois.

Yttrandet gäller Place Royale,
Henrik IV:s härliga skapelse, med dess
talrika tre-våningars paviljonger i tegel,
sten och skiffer med bossage,
entable-ment och pilastrar, bildande en fyrsiding
med rundt om löpande galleri. Och det
inre är det yttre fullt värdigt, såsom
Tristan säger om hotel de Chaulne:

Tableaux que l’on regarde avec étonnement,
Oii de savantsjpinceaux marquent leur excellence,
Cabinets de cristal, dont l’aimable ornement
Des beautés d’alentour redouble 1’abondance.

Och begaf man sig från le Marais
öfver den hvitlysande, af byggnader
kantade Pont au Change till Seine-ön,
väntade folklifvet i alla sina faser. I
Palais dejustice’s galleri, där bokhandlare,
hvit- och kortvaruhandlare slagit upp
sina stånd, trängdes diskuterande parter
och advokater, maskerade damer af värld
vid sina inköp, eleganter, poeter, en våg
af den böljande massan utanför på
gården, och på Place Dauphine i Seine-öns
triangelspets och på den tangerande
Pont-Neuf var virrvarret förbistradt af
undergörare med sina salfvor, taskspelare,
tand-utdragare, och larmet öronbedöfvande.

Mer än en ung landsortspoet hade
denna pariserhärlighet bländat och dess

rörelse gripit. Så Théophile de Viau,
diktaren med den modärne lyrikerns
anslag, hvilken Théophile Gautier nämner
sin föregångare. För honom, liksom för
många nutida fransmän, var lifvet Paris,
och i sin landsflykt återköper han,
genom växling af religion, den dyrbara
rättigheten att andas dess luft, besöka
dess djupa, ekpanelade värdshuslokaler
och framför allt dväljas vid hofvet,
bestrålas af dess sol och besjunga dess
stjärnor. Men för Corneille kom Paris
aldrig att äga dessa lockelser. leke blott
att hans yttre höll honom utom de snaror
som fångade en fager Simplicius, hofvet
var för honom ett okändt paradis, först
J633 gjorde Richelieu bekantskap med
hans komedier, och den roli Corneille
sedan spelade bland de fem för
kardinalen arbetande poeterna var
underordnad och kortvarig. Till och med i
pre-cieusernas litterära salonger kunde han
näppeligen göra sig gällande, i dessa
»assemblées de coquetterie» där rökelsen
tändes framför »en dam, stundom vacker,
alltid smyckad, stundom förnäm, alltid
.fåfäng, stundom klok, alltid själfgoda,
och snarast är det väl i Paris, i kontakt
med dess lysande och fladdrande
konversationstalanger och delikata
artighets-sägare som Corneille kommer underfund
med sin tungroddhet, än mer
accentuerad genom medvetandet därom.

Corneille förmådde ej själf utöfva hotel
de Rambouillets »belle galanterie» men
han beskrifver den i en räcka behagfulla
komedier, där priset tages af »La Veuve»
och »La Suivante». 1630—35 års Paris
är skådeplats, aktörer dess grands
seigneurs och grandes dames, handlingen en
kärleksintrig — äfven här visserligen
påminnande om pastoralernas eller de
älskandes förväxlingar i
»Midsommarnattsdrömmen» — men liggande fullt inom
verklighetens område. Accessoarer,
konversation bli emellertid mest intresse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free