Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från eldens och isens land. Af Rolf Nordenstreng. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ELDENS OCH ISENS LAND.
563
FLYTTFÅLLA (MJÖLKFÅLLA).
kommelse, genom hvilken islänningarna
åren 1262 och 1264 erkände Norges
konung, Magnus Håkonsson, som sin
herre. Dennas rättsligt bindande kraft
medges äfven af danska rättslärde. I
denna urkund, det s. k. »Gamla aftalet»
(Gamli såttmåli) lofva islänningarna att
gällda konungen skatt och tingsfärdslösen*
samt att visa honom undersåtlig trohet,
så framt han a sin sida håller hvad han
förbundit sig till: att icke draga någon
islänning inför domstol utom landet, med
mindre han på alltinget blifvit dömd att
svara inför konungens dorn; att till
ämbetsmän utnämna endast isländska
män af de forna höfdingarnas ätter; att
hvarje år förfallolöst låta sex skepp med
nödvändiga varor gå till Island; att låta
islänningarna i Norge framgent liksom
förut njuta odalborna bönders rätt;
samt att upprätthålla fred och isländsk
Iag. Slutligen förklara sig islänningarna
vilja låta sig styras af en jarl, så länge
* En afgift som erlades för deltagande i
alltinget.
han håller trohet mot konungen och fred
med dem. För sitt och sina arfvingars
vidkommande lofva de konungen trohet,
så länge han håller öfverenskommelsen,
men anse sig lösta från löftet, om han
»efter de bästa mäns pröfning» befinns
ha brutit den. — Norges förening med
Danmark år 1380 ändrade härutinnan
intet, utom att den danske konungen
trädde i den norskes ställe. Då Norge
år 1814 frigjordes från beroendet af
Danmark, blef Island emellertid kvar
under danska kronan.
Men monarkerna hade städse tänkt
mer på islänningarnas skyldigheter mot
dem än på sina egna skyldigheter mot
Island. Gamla aftalet kränktes gång
på gång, och alla isländska protester
däremot voro lönlösa. Island blef
föremål för den oförsvarligaste vanvård,
framför allt för en vanvettig och
ruinerande handelspolitik, som varade intill
midten af 1800-talet. Först under dettas
senare del ernådde landet själfstyrelse,
ehuru ingalunda någon fullt tillfredsstäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
