Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från eldens och isens land. Af Rolf Nordenstreng. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
ROLF NORDENSTRENG.
GULLFOSS (VATTENFALL I SYDLANDET).
tidtals utöfva ett skräckvälde öfver vida
nejder och jordskalfven anställa svåra
härjningar. Men frodiga, saftiga betesmarker
finnas där för långt mer än de niohundra
tusen får, som nu förse skotska och
danska klädesfabriker med råmaterial. I
den mån väganläggningarna utvidgas
och förbättras samt förbindelsen med
utlandet blir lifligare, kommer också
me-jerihandteringen att få en större
betydelse. Redan nu har den gått ganska
raskt framåt. Och fisket kring Islands
kust är oerhördt gifvande, fast det mest
är fransmän, engelsmän och norrmän
som dra nytta däraf — först nu börja ju
också svenska fiskare försöka sin lycka
där. Visserligen drifva äfven
islänningarna själfva fiske, men ännu ej på långt
när i den utsträckning de borde; dock
ha framstegen på de senare årtiondena
varit mycket stora. Omöjligt är ej alis,
att med tiden inskränkningar komma att
göras i utlänningars fiskerätt i
isländska farvatten. Sötvattensfisket är ej hel-
ler någon näring att förakta: det är ej
nog med att laxen drar engelska
sportsmän till Island, den borde äfven i
konserverat tillstånd färdas lika vida kring
världen som engelsmännen själfva;
detsamma gäller om dess mindre men ännu
förnämligare frände forellen. Sällsamt
är det också, att nästan hela den
lönande hvalfångsten skall ligga i
norrmännens händer. Islänningarna kunde
sannerligen lika gärna själfva förtjäna de
vackra summor denna näring inbringar
som låta dem gå till ett folk, från
hvilket intet godt någonsin kommit till
deras land, utom deras egna förfäder —
men så mycket mera ondt. Men
framför allt, hvilken framtid väntar ej det
land, som i sina forsar har en milliard
hästkrafter? Låt vara, att de ej för
ögonblicket kunna tillgodogöras; det är
dock ett framtidskapital, som ej är att
förakta. Framtiden, det är ej morgondagen
allenast, utan jämväl tiden efter
tjugufem, femtio, hundra år och senare. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
