Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från eldens och isens land. Af Rolf Nordenstreng. Med 17 bilder - För trettio silfverpenningar... Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
JANE GERNANDT-CLAINE.
vetenskapen. Tvenne isländska forskare
ha vunnit världsrykte: geografen och
geologen Thorvaldur Thoroddsen, professor
i Köpenhamn, och den medicinske
Nobelpristagaren, Niels Finsen. På filologiens
område har Island fullt lika stolta namn
att uppvisa, fastän de på grund af
ämnets art ej kunnat bli så allmänt
kända.
Men hvad värde skulle en nutidskultur
ha, om den blott funnes hos ett fåtal
individer och folkets massa ej vore delaktig
däraf? Det är just den isländska
kulturens storhet, att den är så folklig.
Islands andliga jord har visserligen länge
varit lika vanskött som dess fysiska;
men den bär ännu spår af gammal
odling, och det är därför som den nya
bildningens rottrådar leta sig fram äfven
till de skenbart otillgängligaste vråar af
landet och kunna finna näring där. Det
träd, som har djupa och starka rötter,
kan också växa högt och yfvigt, och då
kommer det att synas vida omkring.
FÖR TRETTIO SILFVERPENNINGAR
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
ITAN ATT bry sig om att
läsa hotelsebrefvet till slut,
lade vice-guvernören det lilla
pappersarket till
handlingarna, då betjänten kom in och anmälde
den unga fröken, som renskref de
reseminnen hans herre roat sig att uppteckna
frän en vistelse i Port-Arthur, och i det
hon trädde öfver tröskeln, spenslig och
täck, klädd i svart från topp till tå, med
sin eviga arbetspåse i handen och en
rund stråhatt på de kortklippta lockarna,
märkte hans exellens genast, att den
nordryska blekheten på hennes kinder
fått en svag skiftning i rödt, och det
klädde henne så bra, att han smålog mot
det allvarliga lilla ansiktet.
»Godmorgon», utbrast han muntert.
»Jag hoppas att ni tillbragt en god natt,
Elena Mikailovna, såvida ni inte haft
dåligt samvete?»
»Jag — hur så?»
Han gjorde en rörelse mot den
skinn-klädda stolen pä andra sidan
skrifbor-det: »Där ser man hvad det är för en
lycka att inte vara besvärad af alltför
godt minne. I går kväll var ni en
revolutionär af renaste vatten ...»
»Var jag det? Det vet jag inte.»
Vice-guvernören fortfor att betrakta
henne med samma ljusa och och
välvilliga blick: »Men, Elena Mikailovna,
ni försvarade ju dem som kasta bomber.»
»Det gjorde jag inte, ers exellens.
Jag framhöll bära, att det är det enda
vapen en ryss af den moderna skolan
har att använda mot öfvermakten som
är så förkrossande stark . . . Jag tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
