Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vid de svenska statsbanornas femtioårsjubileum. Af A. Rydfors. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 A. RYDFORS.
L. F. RÄÄF I SMÅLAND.
bryta ut en skena och tåget välta i
diket. Dessutom skulle endast de rika
få råd att åka. Och då det upplystes,
att utomlands just de fattiga mest
anlitade järnvägarna, invändes det: Skola
drängar och pigor åka på järnvägarna,
hur går det då med deras sysslor?
Kyrkorna, sade en komminister, skola stå
tomma, när allt folket skall ut och åka.
»Mångom behagar en väg väl, men på
ändalykten leder han honom till
fördärfvet. Måtte Herren bevara oss väl för
de falska profeter, de där vilja föra oss
på den breda syndens vägar, som kallas
järnvägar (på latin ferrum och via) och
som leda till evig fördömelse!» —
Eldvagnarna, sade en annan, skola
skrämma lifvet ur både folk och fä.
Gästgifvare och forbönder bli utan förtjänst och
falla fattigvården till last. Snart kan
man för resten hitta på bättre medel, t.
ex. flygmaskiner, och då vore
omkostnaderna bortkastade.
leke alltid hade invändningarna
samma naiva form, icke heller aUtid samma
paradoxala som i den ryktbara
reservation, hvilken 1848 afgafs i
järnvägsfrågan till statsutskottet af den gamle göten
L. F. Rääf i Småland. I hans ögon
var ångkraften endast till för att förslöa
själ och kropp. »Låtom oss betrakta
ett seglande fartyg! Hvilken
beslutsamhet i omdömet, hvilken raskhet och kraft
i utförandet inplantas ej hos dess
besättning! Däremot på ett paddlande
fartyg — hvilken uselhet! En eller ett par
halfstekta gryteldare.» Människorna
fraktades som packgods — hvarken hos dem
eller de styrande fordrades vare sig
förstånd eller styrka — allt blefve
klemighet och rådlöshet. Maskinerna, »dessa
missbörder af enskildt snille», vore
framfödda för att döda allmänhetens
omdömesförmåga, kraft och välstånd; i
»mekanismen» hade tidens materialism och
sociala elände sitt upphof. »Vittnesgilla
äro de industriella städernas gator. Måtte
Sverige så sent som möjligt bli
delaktigt af ett sådant framåtskridande!» —
Den ryktbare oppositionsledaren K.
H. Anckarsvärd, som nyss med egna
ögon bevittnat medborgarstriderna på
Paris’ gator, uppbjöd all sin vältalighet
för att skildra de samhällsvådor af
radikalism och socialt elände, som en svensk
storindustri skulle framkalla. Att
järnvägarna skulle — rent materiellt sedt —
gagna näringslifvet, förnekades alltså
ingalunda af dessa män och deras
meningsfränder; men de satte i fråga,
huruvida landets vinst af en storindustriell
utveckling skulle uppväga de därmed
sammanhängande biprodukterna af
proletariat och arbetarorganisationer, af
»socialism, kommunism och chartism».
Gifvetvis blefvo järnvägs vänner na icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
