Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vid de svenska statsbanornas femtioårsjubileum. Af A. Rydfors. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
A. RYDFORS.
^^^^mu^
\m»mm
S&tø^V.
^s^^-f^
f«frfffi#.
-^^#!^#
FYRKOPPLADT TANKLOKOMOTIV FÖR UDDEVALLA—HERRLJUNGABANAN.
Nydqvist & Holm 1865.
Största bekymret vållades härvidlag
af de kolossala kostnaderna. I trettio
år hade riket åtnjutit den sällsynta
förmånen att vara kvitt statsskuld; skulle
man nu af egen fri vilja kasta sig in i
det gamla eländet! I synnerhet bland
bönderna var motståndet energiskt, och
äfven inom de öfriga stånden skulle
betänkligheterna kanske fått öfvertaget,
hade man ej mildrat det motbjudande i
saken genom den förespegling, att det
skulle bli ett »inhemskt» fondsystem. Så
gick saken igenom, och då det
sedermera befanns, att lånemedel ej kunde
erhållas inom landet, åtminstone såvida
man ej ville undanrycka landets industri
och privata företag behöfligt rörelse- och
förlagskapital — ja, då var man redan
kommen för långt för att vända. Så var den
utländska skuldsättningens väg beträdd,
och den fullföljdes sedan steg för steg,
ända till dess det genom 1888 års
tullreform inträdande statsöfverflödet gjorde det
möjligt att för de improduktiva
statsbaneanläggningarna i öfre Norrland i afsevärd
mån gifva byggnadsanslag af skattemedel.
Rosens hållning inför det
förutnämnda kungliga initiativet är ej så litet
öfverraskande. Vid en föregående riksdag
hade han fått uppbära klander för att
han ej genast i början vändt sig till
regeringen, så att denna kunnat taga
saken om hand. Härpå hade han då
svarat: »Jag har verkligen i första
rummet vändt mig till regeringen och det
för många år sedan. Om regeringen då
till rikets ständer afgett proposition i
ämnet, hade vi nu icke behöft beträda
en annnan väg, och jag hade för min
enskilda del icke måst föra ett sådant
pinolif, som jag verkligen i sju års tid
fört.» —
Efter en dylik förklaring kunde man
visserligen väntat, att den man, som med
sådan ihärdighet predikat om den stora
fosterländska angelägenheten att skaffa
Sverige järnvägar, skulle inlägga all sin
kraft för att stödja det därtill syftande
regeringsförslaget. I stället tog han
förslaget på ett sätt, som om saken själf
betydde mindre i hans ögon än hans egen
andel däri och uppfattning rörande lamp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
