Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vid de svenska statsbanornas femtioårsjubileum. Af A. Rydfors. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 A. RYDFORS.
ATTAKOPPLADT COMPOUND-GODSTAGSLOKOMOTIV FÖR SVERIGES STATSBANOR.
Nydqvist & Holm i8ç2.
bevittna hetsiga riksdagsstrider mellan
olika bygdeintressen om de beslutade
statsbanornas riktning, var det icke utan,
att detta syntes honom som ett rättvist
straff för att man ej accepterat hans
tidigare förslag att med utländsk hjälp
skaffa Sverige järnvägar.
Ännu mindre glömde Rosen den
oförrätt, som efter hans förmenande
vederfors honom, då utförandet af
statsbanebygget anförtroddes ej åt honom, utan
åt en man, som väl var känd för att vara
en utmärkt vattenbyggare, men som
däremot var fullkomligt oförfaren i
järnvägsbyggandets teknik och dessutom i
själfva principfrågan om järnvägarnes
lämplighet i vårt land intog ungefär
samma ståndpunkt som år 1848 Rääf
och Anckarsvärd.
För att ej blifva alldeles utestängd
från det stora verket vände sig Rosen,
därtill föranledd redan af sin förstörda
ekonomi, till Ericson med anhållan om
en lämplig anställning under honom. På
denna framställning skall Ericson ha
gifvit följande svar: »Vid svenska statens
järnvägsbyggnader finnes endast en plats
för grefve Adolf von Rosen, och det är
chefsplatsen, men den är beklagligen
inte ledig, hvilket emellertid icke är min
skuld.» — Det svaga soulagement, som
regeringen förunnat honom genom att
insätta honom i 1855 års
järnvägskomit-té, eluderades af samma regering, då
den sedermera upptog Ericsons förslag
till statsbanornas sträckning i alla
punkter, där detta skilde sig från
kommitterades.
Såväl det ena som det andra fyllde
Rosen med en bitterhet, som han ej
gjorde sig mödan att dölja. Hans roli
i järnvägsfrågan är från den tiden
den konsekvente oppositionsmannens, och
hvarhelst Ericson offentligen uttalat sig,
kan man vara viss att finna Rosen på
den motsatta sidan. Som exempel på
dennes stridssätt må här anföras hans
uttalande under 1863 års riksdagsdebatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
