Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En rysk världstragedi. Af Alfred Jensen. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intelligent, förmöget köpmanshem. Ehuru han
redan utgifvit fem band lyriska dikter af
erkändt värde, har hans namn förblifvit okändt
för utlandet, närmast på grund af den dunkla
känslostämningen och det utsökt fina men
mycket svåröfversättliga språket i dessa
subtila själsbekännelser. Men hans hittills första
arbete på prosa, »världstragedien» Jorden,
är, trots all symbolik och metafysik, så klart
och på samma gång poetiskt skönt, att det
förtjänar alla litteraturvänners beaktande.
En viss lust till symboliserande tyckes
gemensam för hela den nyaste ryska
vitterheten och har väl sin naturliga rot i det
slaviska lynnet. Meresjkovskij är ju
alltigenom full af mystisk symbolik såsom siaren
af ett nytt Rom på Moskvas Kremlj. Gorkij,
det naiva naturbarnet och den i sitt slag
starkt idealiserande verklighetsgisslaren,
hemfaller ofta åt en symbolik, som för öfrigt
är mycket tunn och föga originell, och
Leonid Andrejev, såsom konstnär och
psykolog afgjordt öfverlägsen Gorkij, har senast
i sitt drama »Till stjärnorna» sökt att
symbolisera den nuvarande revolutionsrörelsen.
Och alla äro de mer eller mindre
»kiliastiskt» anlagda, i likhet med många ryska
sekter, d. v. s. de drömma om en stor
omhvälfning i världen, om ett tusenårigt
lycksalighetsrike. Gorkij och hans vänner tro
på den ryska frihetsstatens snara
tillkommelse; Meresjkovskis historiska fantasi
kretsar kring en kristen världskyrka på slavisk
grund, och den talangfulle Andrej Bjelyj
(son till professor N. Bugajev i Moskva)
har i mysteriet »Den förbidade» gifvit ett
trosinnerligt uttryck åt den ryska mystikens
aning om Andens pånyttfödelse hos det
klentrogna människosläktet. Men Valerij
Brjusov har i sitt dramatiska utkast Jorden
tagit steget fullt ut och förflyttat sin fantasi
till den aflägsna framtid, då de sista
människorna utkämpa sin sista kamp på den
till förstelning dömda jorden. Och det sätt,
hvarpå Brjusov löst denna gigantiska
uppgift, synes mig lika originellt i planläggningen
som sublimt i många enskildheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
