Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Visby-tankar. Af John Kruse. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
JOHN KRUSE.
S. KARINS RUIN.
valnöts- och mullbärsträd, vinrankor,
äpple- och päronträd, alla dignande af
frukt nu på hösten. Och bakom alla
de små husens fönsterrutor blicka
blommor och åter blommor fram med sina
vänliga ögon: röda fuchsior, pelargonier
i alla regnbågens färger, myrtenträd med
hvita blommor, men framför allt
campa-nulor, små låga gröna plantor men
öfversållade med hela flor af stora, hvita,
tätt-sittande blomstjärnor. Och i din
botaniska trädgård gömmer du i den ljumma
luften innanför den höga gamla muren,
som stänger mot nordanvinden, granar
från Spanien, persiska mullbärsträd,
Hima-laya-cedrar, ett japanskt träd med stora
parflikade blad och härligt doftande
hvita blommor, acacior med sammets
grönska och snöhvita, aromatiska
blomregn och en kinesisk ört med manshöga,
gulröda fjunblommor, som utandas en
mättande lukt som af färska rågbröd.
Och rosor, rosor, hvart man går!
Hvem kan glömma dig, Visby, som
en gång hört dina kyrkklockor en lördag
afton ringa till helg, medan stormen
rister hela rymden och hafvet dånar
som om domedagen vore inne? En
högtidlig ro och en outsäglig känsla af
enslighet på den lilla ön midt i det
stora hafvet griper lyssnaren till
klockornas klang och för hans tankar till
evigheten.
Du är ännu en tjuserska, Visby, du
är ännu den oförlikneliga staden med
den underbara ron, som efter de
längesedan förflutna gamla tidernas strider,
stormar, glans och rikedom sänkt sig
öfver dig i din fattigdom och
öfvergif-venhet. Det är just din fattigdom som
bevarat dig! Ingen har velat kosta på
dig så mycket, att dina stolta ruiner
från fordomdags kunnat jämnas med
jorden, som meningen var då de under
tredje Gustafs tid utbjödos på auktion.
Visst handskades man vårdslöst nog
med dina tempelruiner, brände kalk och
tog byggnadssten från dem, men din
fattigdom har lotsat dig något så när
helskinnad igenom dessa för dig så farliga
tider, som saknade historisk känsla och
pietet i egentlig mening. Det är först
1800-talet som riktigt lärt sig uppskatta
dina gamla dyrbara klenoder, som nu
vårdas med verklig omsorg. Men akta
dig, Visby, för vandalerna, nu när du
åter börjar blomstra genom hela Gotlands
ekonomiska uppryckning^ tack vare
cement- och sockerfabriker, järnvägsnätets
och ångbåtsflottans hastiga växande och
hela jordbrukets uppsving med allt hvad
däraf följer! Det kan hända, att välmågan
kan bli farligare för din egendomliga
skönhet än fattigdomen. Det saknas
tyvärr icke tecken som tyda därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
