Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En nationalhelgedom. Af Cecilia Bååth-Holmberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG.
D:R EMIL PESCHEL I SITT ARBETSRUM I
KÖRNERMUSEUM.
svartnade höga och brutna tegeltaket,
detta hus, som varit en samlingsplats
för så många af det »vaknande»
Tysklands stora snillen och karaktärer.
Den nedre våningen inrymmer de
»historiska rummen» med rika samlingar
af föremål från frihetskriget. I stora
glasmontrer och på väggarna finnas
originalhandskrifter af drottning Louise, den
blida, starka och modiga,
»befrielsekrigets genius», än i dag älskad, ja
dyrkad som ett germanskt skyddshelgon;
vidare af hennes gemål, konung Fredrik
Wilhelm III; af kejsar Alexander I och
kejsar Franz af Österrike; af de unga
prinsarna och bröderna, sedan
konungarna Fredrik Wilhelm IV och Wilhelm
I, han som i sin person förenade 1814
med 1871 — kanske den ende tyske
man, som deltagit i båda dessa fälttåg!
Än vidare bref och proklamationer af
Blucher, Wellington, Nelson, Gneisenau,
York, Hardenberg, Stein, Metternich,
Tyrolerkrigets tre hjältar: Höfer,
Speck-bacher och Haspinger, af Arndt, Fichte,
Jahn, Lutzow, ja af nästan alla de män,
som i denna underbart lyftande och
gripande tid med svärd och penna stredo
för friheten.
Jag tyckte mig med ens inne i dessa
dagars höga stämning, och
vaktmästarens röst invid mitt öra mera stärkte än
minskade illusionen: »här ser ni, min
fru, vår store Schills upprop »an die
Deutschen», han som led hjältedöden för
oss — och här är segerbulletinerna från
Leipzig, där vår frihetsdag rann upp
— och här — och här» —
Det var en stolthet och glädje i denna
röst, som om segerbudskapen nyss
utropats på gatorna. Och jag kände strax,
att mannen icke var en vanlig
»Lohn-diener», utan en patriot och påverkad
af de odödliga andar, som bo i detta
hus. Med ifver och rörelse visade han
Bluchers lilla fälttågspipa och bibel,
vapen och föremål, som tillhört hjältarna
i den Lutsowska friskaran, och framför
allt de många minnena från denna
»järntid», då nationens alla kvinnor af alla
stånd offrade hvarje smycke, hvarje
dyrbarhet, guld, silfver, allt, för att
användas för fosterlandet, då t. o. m.
vigselringarna af guld utbyttes mot ringar
af järn och det adliga fingersignetet
nedsmältes och ersattes af en sigillring
i trä.
Mest intresse väckte hos mig den
gyllene hårlock, hvarunder läses namnet
Ferdinande v. Schmettau, den unga flicka,
som offrade sitt rika hår för sitt
fosterland: arbetadt till ringar, kedjor m. m.
inbragte det en stor penningsumma för
krigskassan. Äfven denna dam lefde länge
och blef som en länk mellan de båda
stora striderna mot Bonaparterna. Under
åren 1870—71 hyllades hon än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
