Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Stéphane Mallarmé. Af Anders Österling. Med 2 bilder - Viljeseklet. Af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656 K. G. OSSIAN-NILSSON,
dunkla rummet med dess läderöfverdragna
möbler, han drömmer om de sjuka träden
utanför fönstren på den dimmiga squaren,
han drömmer om den sotgrå
ångbåtsbryggan, som är honom så välbekant, och där
han återser sin älskade
en habits de voyageuse, une longue robe
grise couleur de la poussiére des routes, un
manteau qui collait humide a ses épaules
froides, un de ces chapeaux de paille sans
plume et presque sans rubans, que les riches
dames jettent en arrivant, tant ils sont
déchi-quetés par Tair de la mer et que les pauvres
bien-aimées regarnissent pour bien dessaisons
encore. Autour de son cou s’enroulait la
terrible mouchoir qu’on agite en se disant
adieu pour toujours.
Hvem känner icke all lifvets
Nordsjö-blåst slå mot sig i dessa stilla rader, som
dock så föga vädja till den allmänna
medkänslan?
Det är endast en anteckning, som blir
nedskrifven i stället för de odödliga verken,
men det är en sådan anteckning, som tvingar
en att mindre sakna dessa. Och när man
ser tillbaka öfver Stephane Mallarmés
kvarlåtenskap, kan man trots all rättfärdig
beundran öfverraska sig med att önska, att
han tändt denna goda pipa något oftare
för att i dess rök skymta älskade ansikten
och enkla upplefvelser. Man kan nämligen
finna hans odödlighetssträfvan något för
metodisk och hans konsthängifvelse något
för ekonomisk. Men hans gåfvor voro
säkerligen ej så outtömliga, att de kunde
bortskänkas med öppna händer, och i så fall
blifva Remy de Gourmonts ord de mest
träffande af de många hånande och
lof-sjungande, som ekat kring Stephane
Mallarmé: »Il n’est pas colossal: il est parfait».
En underbar aftonblomma är Stephane
Mallarmés dikt. Den spirade genom
sekelskymningen ur en åldrig kultur, och den
oantastliga hvitheten af dess finådrade
kronblad blef som en lisa och en tröstegrund
för de andar, som gått sig trötta i städernas
förvillande kvarter, och som skymtade dess
glans på afstånd, där den lyste ute i
ensamheten. Den omgaf sig med så många
half-genomskinliga slöjor, den hyste så många
halfdolda behag och den skiftade så
känsligt i solrodnaden, att den ene kunde likna
den vid tusenvingad fjäril, den andre vid
en underjordisk flamma och den tredje vid
en fallen stjärna. Och ännu sedan den
bistra gryningsfrosten lagt sig öfver de svarta
morasen rundtomkring, lyste den lika skär
och härlig, och den ort, där den stod, blef
en helig ort för alla dem, som söka
skönheten.
VILJESEKLET.
AF K. G. OSSIAN-NILSSON.
Jag hälsar dig, sekel af järn,
dig viljornas Jupiteræra,
mitt hjärta hälsar din häroldssignal!
I jollrares inomhuskvalm,
bland frusna förståndsideal
jag drömmer den vind, mina lungor begära:
hör örnarnas flyttfågelkör,
hör, bragdernas sekel är nära,
och ropen ur fjärran fylla som åskan
vår dal.
Du nalkas, viljornas vår,
på tankens silfverne vinter,
där visheten höjdes på alltets tron,
och stel stod lidelsens fors,
och i hjältefåglarnas bon
sparfkvittrande härskade klokhetens finter.
En gång skall du finna din väg
ur fängelsets islabyrinter,
du heliga eld, som smäktat som
resignation !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
