Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Viljeseklet. Af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILJESEKLET. 657
Då tändes en rödare glans
under ynglingars ögonhårsfransar,
och fastare nita sig läpparna då:
högt lyfter det trädet sin frukt,
som klättraren yfves att nå,
och ekarna hänga i skyn sina kransar.
Titankraft sväller den arm,
som svingar bragdernas lansar,
när målet är solen och banan
himmelens blå.
Då höjas till stoltare dåd
de täflande dödliges händer
än fordom i skräckens och slafvarnas stat,
när tubans och kransarnas lön
förbidar hvar tapper kamrat
och ryktet studsar från stränder till
stränder,
när käckt med din arm och ditt ord
på himlen en stjärna du tänder
att prisa i glöd, o hjälte, ditt mod och
din dat.
Då fördunklar en enda bedrift
fjärrsynen af hundra profeter
och apokalypsens töckniga ljus.
Då seglar de dödliges son
högt öfver de dödliges hus
och högt öfver molnen och himlarnas
eter
att söka sitt ödipussvar
på eviga världshemligheter
och fylla sitt anande öra med sfärernas
brus.
Då förkunnas döden i akt
och fördrifs ur människors välde,
och krankheten flyktar, hans eviga vif.
Då sluta sig svidande sår,
då sjunker läkarens knif,
ty hälsan sväller, där bölderna svällde.
En dag under synglasets lins
retorten en gåta fällde,
och tårögd kallade människan gåtan —
lif! —
Jag hälsar dig, sekel af hopp,
dig viljornas vinkande æra,
mitt hjärta famnar din häroldssignal!
I jollrets inomhuskvalm,
bland kvittrande sparfideal
jag väntar den vind, mina lungor begära:
hör, vingarnas nalkande slag,
hör, örnarnas vårdag är nära,
och liksom en åska dånet fyller vår dal.
Ofd och Bild, 13:e årg.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
