Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är, då allt tyckes vara löst på lyckligaste
sätt, nu endast sorglustig. Att dekoreringens
enhetlighet denna gång kom till sin
rätt, trots allt småsinne och alla snusförnuftiga
invändningar, är ett i hela konsthistorien
mycket sällsynt fall. Kruse anför här
med rätta, hur vid framträdandet af den
första skissen konstnären Gustaf Cederström
afsade sig beställning på en kartong öfver
detta ämne för att ej stå i vägen för
utförandet af Larssons skiss. Samma nobla
ifver att ej skada det enhetliga i
dekoreringen fanns ej hos alla. — John Kruse
har med sympatiens skarpblick för allt det
goda hos mästaren behandlat sitt ämne,
och i vårt land, där man har så svårt att
få fram några behagliga sanningar, och där
kritik så ofta består i ett delvis af grinande
afbrutet knarrande, är det välgörande att
finna litet af denna förmåga att beundra
och ge luft åt denna beundran, som utgör
ett af kännetecknen på »les âmes bien nées».
Det är roligt att tänka, att nästan samma
text i lika storartad utstyrsel genom
tidskriften Graphische Künste i Wien kommit
ett tyskt publikum till godo.
John Kruse hör till dem som glädja sig åt
att sprida kännedom om Sveriges konst i
utlandet, och som ej skyr det enorma
besväret som ligger i att medla mellan
tidskrifter, hvilka ofta anse det som en grace
att de taga in något utländskt, och
konstnärer, hvilka ej kunna inse idén med att
deras verk bli kända och älskade af många.
Man begriper egentligen ej hvarför
sådana målare pensla på och pyssla med sina
dukar, de ha ju bilden allra bäst i
hufvudet, och hvad rör deras skönhetssyner andra
— tyckas de resonera. Men den målare
Kruse här talar om har en mera mänsklig,
mindre trång uppfattning, om han också är
så själfständig, att han i sin konst ej
smickrar hvarken uppåt eller nedåt. — —
Hvilka märkvärdiga utläggningar
föranledde ej hans under titel af Själfrannsakan
utställda porträtt, som här i boken
ypperligt återges i färg! En helt enkelt märklig
mystik ligger öfver den lille groteske pajas
konstnären håller i sin hand. Likt goda
japanska masker kommer denna docka —
så urkomisk han än är — oss att drömma
öfver lifvets hemligheter. Den sprattelgubben
är konstnärens ena sida, men man får
ej tro att det är den enda — smärtan och
våndan finnes också hos honom, det ser
man i hans ögon. Skaparen af denna
glada, förfinande konst arbetar ej alltid med
lekande lätthet, ibland ger han oss bitar
af sitt hjärta. Äfven för konstnären gäller
det stränga ordet: gif allt det du hafver.
Carl G. Laurin.
BRITA OCH JAG. ETSNING AF CARL LARSSON.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
