Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ernst Josephson. Några minnesord af Klas Fåhræus. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
KLAS FÅHRÆUS
Strömkarlen.
Josepsons byst af Hasselberg.
Konstnärens moder.
Fru Nennie af Geijerstam.
Höstsol.
Den 14 juli.
^^^^^^^^^^■^^^•u^^
EN DEL AF JOSEPHSONS VÄGG PA KONSTNÄRSFÖRBUNDETS
MINNESUTSTÄLLNING 1905.
ordleken var han fyndig, i repliken snabb.
Och sent förgätes då han med en
vulkaniskt godmodig min och en stämma,
som än mullrade än musikaliskt smekte,
behärskade taffelrunden.
»Joseph», som han bröder emellan
kallades, hade nämligen det älskvärda
draget, att han icke som snillen af en mera
negativ art nedtryckte andra genom sin
öfverlägsenhet. Han tvärtom verkade i
högsta måtto befriande, så att äfven en
mera bunden natur vid beröringen med
hans förlösande gemyt kände sig bättre
utrustad. Själf lyste den mörke orientalen
vid musernas förenade gunst af en inre
sol. Och när han, bland många spelande
lynnen i den rödskäggiga
konstnärskretsen, med en eldig brio tog hufvudstämman
— då dansade gycklets nattsländor, och
af lifsglädjens drufvor prässade bröderna
musten.
Men farligt slagfärdig var han, då
öfvermodet sårade den stolthet, han
mente sig skyldig sitt yrke, som ännu icke
fått någon hemul i det borgerliga
anseendet. På en tid, då hvarje tafvelköpare,
liksom om han icke fått full valuta, gärna
tog sig en beskyddarmin gent emot
målaren, föreslog man vid en middagstaffel,
där, med flere penselns män, äfven
Josephson deltog — konstnärernas skål!
Då af de vidkommande ingen ännu
funnit tiden inne att svara, lät den
talföre redaktören till köpstadens
förnämsta tidning, som jag vill nämna -»Den
Hederliga Friheten», sig angeläget vara
att oombedd i deras ställe gripa ordet,
i det han föreslog en skål för hvar och
en af de närvarande köpmännen, som
hängt en oljefärgstafla på sin ^gg, —
hvilka alla han bedyrade vara konstens
milda beskyddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
