- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
36

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett blad ur den svenska dramatikens historia. Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

LOTTEN DAHLGREN

made versen är gången förlorad på vår scen
— och den att deklamera den orimmade har
aldrig funnits där.» — — —

Alla fataliteter till trots fortgå
emellertid förberedelserna oafbrutet, och
ändtligen, det var den 23 febr. 1846, läses
på kungl, teaterns affisch: »Erik den
fjortonde, sorgespel i 5 akter, med
körer, melodramer och marscher, af J.
Börjesson, musik af J. F. Berwald.»

Och succesen var fullständig. Att
enligt samtidens uppfattning man med
Börjessons stycke stod inför en börjande
renässans af vår dramatiska konst,
visar bl. a. en anteckning af F. A.
Dahlgren med anledning af skådespelets
uppförande och det mottagande detsamma
rönt. Febr. 1846 skrifver han i s^n
dagbok : »Doktor J. Börjessons snillrika
sorgespel Erik XIV gifves med stor
framgång. — Det är en stor och viktig
händelse, att ett svenskt dramatiskt
original af sådan halt kunnat frambringas,
och att ett sorgespel kan i denna tid
gifva 10 a 12 fulla hus.»

Mest betecknande för stämningen,
icke blott bland den stora allmänheten,
utan inom mer litterärt finsmakande
kretsar, är det bref, däri Geijer tackar
sin gamle vän, den siste fosforisten, för
hans Erik XIV. Pjesen har, heter det i
brefvet, dateradt 27 apr. 1846*, »blifvit

* Se Geijers samlade skrifter: 8:de band
sid. 701.

»Du har blifvit man», säger Geijer, »och du
är en skald. Ur det innersta af din erfarenhet,
din lefnad, har poesiens ström åter frambrutit,
och jag har med glädje suttit i dropparne af
den solbeglänsta kaskaden. Det är samma
ursprungliga källåder, som i dig blifvit lagd, men
som under det långa loppet genom bekymrens
sand ej försinat, utan stärkt sig med urbergens
vatten och nu brusar vederkvickande i dagen.
Däraf på en gång dess friskhet och kraft. Jag
har ej sett ett mer glädjande exempel af
ungdom under grånande hår.» —

läst i kretsen af min familj, och intet
öga har därvid varit tårfritt. Vi tacka
dig gemensamt för dessa ädla stunder;
och en särskild tacksägelse har jag att
till dig framföra från min goda hustru.»
— I brefvets fortsättning delger Geijer
vännen sina rent personliga intryck vid
läsningen, och den karaktäristik han
samtidigt lämnar öfver människan och
skalden Börjesson borde för denne ha
uppvägt allt det svåra han haft att
genomgå före diktens framträdande i
ljuset.

Det är det tryckta sorgespelet Erik
XIV, utkommet ej långt efter
uppförandet på scenen, det här är fråga om. At
samma vana händer, som till
författarens belåtenhet ombesörjt de sista
sceniska anordningarna, hade han öfverlåtit
arbetets slutliga redigerande. Det är åt F.
A. Dahlgren som den ej längre
anonyme diktaren gifvit »plenipotentiärt
uppdrag att besörja redaktionen af
stycket efter eget godtfinnande» ; han
framför sin begäran om hjälp på följande
originella sätt.

»När Voltaire satt och korrigerade kung
Fritz’ vers så sade han: -»att han höll på att
tvätta konungens smutsiga linne». Vi äro icke
så stort folk, men visst är, att stackarn icke
mindre än kungen ibland behöfver få något rent
på kroppen. Tag därför i sin fatabur emot de
här 4 linneskynkena som följa — och sedan
hela byket. Var barmhärtig uti att obarmhärtigt
stryka och rätta. Jag vet hur mycket och
oförskämdt jag därmed begär — det är det vissa.
Jag-önskar nu att tit. kunde äga den där ’eno
vas-kerskas såpa’ om hvilken profeten talar — och få
ut det gröfsta och värsta. Det blir nog rost och
bläckfläckar kvar, som ej vika för någon
stötning och klappning.»

Mot Geijers nyss citerade omdöme
kontrasterar högst betydligt
uppfattningen af Börjessons Erik XIV bland
hufvudstadens mera renhåriga akademister.
Gamle Brinkman, hvars långa
lefnadsbana nu lutade mot sitt slut, skulle få
upplefva grämelsen att se Gustaf III:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free