Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Järnvattnet i Madrid. Efter Lope Felix de Vega Carpio. Af Karl August Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARNVATTNET I MADRID
TEODORA.
Doktorn sade eller hur,
att du skulle promenera?
BELISA.
Ja och så förströ mig riktigt
och se folk och språka, tant.
Leonor, är det ej sant?
LEONOR.
joo — det är mycket riktigt.
För så svår melankoli
lär det enda boten vara.
TEODORA.
Vackert vittne! Hör nu bära
denna springbrunns melodi!
Vid dess ljufva sorl och brus
hvarje hjärtats sorg försvinner.
Se hur högt dess stråle hinner
upp mot himlen och dess ljus.
Och när den tillbaka faller,
se hur det af pärlor glittrar
och hur vinden söndersplittrar
den i tusende kristaller.
Se på dessa träd, som fläta
sina kronor till ett tak;
hvarje liten ledsam sak
skall du i dess skygd förgäta.
Tala du med träden bära,
och du blir ej ensam mer!
BELISA.
Just ett präktigt råd du ger!
Och du tror de skola svara?
TEODORA.
Ja.
BELISA.
I herrar träd, välan!
Jag mitt hjärta tänkte lätta
och mitt lidande berätta
för detsammas upphofsman.
För den kamp jag tänkte föra
här på fältet, jag till värn
väpnade mitt bröst med järn
för att starkare det göra.
Men när hon, som ej är god,
nu mig icke tala låter,
står mig här som vapen åter
blott ett tvunget tålamod.
Hela natten som i dvala
låg jag och i drömmar blott.
Ack, men de om intet gått
nu, då inte jag får tala!
Gröna träd, jag er besvär,
tron ej, att jag er bedrager!
Jag besvär dig, gröna lager,
att mig städse hålla kär!
LISARDO. (bakom träden.)
Var mig trogen äfven du.
Ty min kärlek evigt varar.
TEODORA.
Hvad var det?
BELISA.
Jo trädet svarar.
TEODORA.
Trädet?
BELISA.
Ja, du hörde ju.
TEODORA.
Kors, så grufligt oförskämdt!
BELISA.
Tant, ditt lynne blir allt värre!
Styrk mitt tålamod; o Herre,
eljest tryter det bestämdt!
TEODORA.
Ej så lätt du mig bedrager.
Tror du inte jag begrep?
BELISA.
Du i allt ser list och knep.
TEODORA.
Inte finns här någon lager.
BELISA.
Men i klostergården stå
många lagerträd.
TEODORA.
Ditt fån!
Kan du se dem härifrån?
Kom nu straxt! Vi måste gå!
Jag din sjukdom nog begriper,
och förstår nog, hvar det kniper,
och jag ser nog, hvad som sker.
Jag förstår så väl det här,
sjukdom, järn och promenader,
och skall säga åt din fader,
att det bära lögner är.
Ner med slöjan!
BELISA.
Alltid gral!
Ja gå på, om du behagar,
med att gräla alla dagar,
tills du grälar mig ihjäl!
Stäng mig med mitt onda inne,
låt mig tvina bort och dö,
låt mig aldrig mig förströ
eller lifva upp mitt sinne!
Gifve Gud du finge råda!
Gifve Gud jag toges bort,
så du finge inom kort
i en annan skrud mig skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
